1. Våga förändras och göra saker annorlunda

I ka­pit­let Vå­ga för­änd­ras och gö­ra sa­ker an­nor­lun­da be­skrivs ut­veck­lings­pro­jekt, med vil­ka man strä­vat ef­ter att se på sko­lans verk­sam­hets­kul­tur och hand­lings­sätt på ett nytt sätt. I de pro­jekt som be­skrivs har tek­ni­ken an­ting­en va­rit den fak­tor som star­tat en för­änd­ring el­ler en del av ge­nom­fö­ran­det av för­änd­ring­en. I pro­jek­ten har man bland an­nat strä­vat ef­ter att hit­ta lös­ning­ar på föl­jan­de ut­veck­lings­be­hov: Vil­ken slags verk­sam­hets­mil­jö främ­jar in­ter­ak­tion och kol­la­bo­ra­tivt lä­ran­de? Hur kan man säk­ra att ele­ver­na och stu­de­ran­de­na lär sig de tek­nis­ka fär­dig­he­ter som är vik­ti­ga med tan­ke på fram­ti­den? Hur ska­par man en at­mo­sfär som in­spi­re­rar dem och stö­der in­lär­nings­mo­ti­va­tio­nen och en verk­sam­hets­kul­tur som byg­ger på in­ter­ak­tion? Med vil­ka pe­da­go­gis­ka mo­del­ler kan för­änd­ring­ar­na ge­nom­fö­ras?

När verk­sam­hets­kul­tu­ren och lä­ran­det för­änd­ras är det inte en­dast frå­gan om kun­skaps­mäs­si­ga för­änd­ring­ar, utan ock­så om för­änd­ring­ar i fär­dig­he­ter, mål, verk­sam­het och käns­lor. För att få in nya ru­ti­ner i sko­lor­na be­hövs nya idé­er, att man ser över de nu­va­ran­de ru­ti­ner­na el­ler hur de är or­ga­ni­se­ra­de och att man tar itu med de ut­ma­ning­ar som för­änd­ring­ar­na in­ne­bär. I och med att tek­no­lo­gin ut­veck­las in­ne­bär det­ta många nya möj­lig­he­ter för verk­sam­hets­kul­tu­ren i sko­lor­na, och rek­to­rer­na, lä­rar­na, ele­ver­na och stu­de­ran­de­na samt vård­nads­ha­var­na är tvung­na att grans­ka sin in­ställ­ning och sina sätt att ag­e­ra vad gäl­ler in­lär­nings­prax­is.

Vad gäl­ler ut­veck­lings­ar­be­te lyf­ter pro­jek­ten fram vik­ti­ga aspek­ter. När man gör en över­gri­pan­de pla­ne­ring av verk­sam­hets­mil­jön, mås­te man fun­de­ra på hur fy­sis­ka och pe­da­go­gis­ka egen­ska­per ska­par prax­is som sva­rar på in­lär­nings­ut­ma­ning­ar­na och som ger ele­ver och stu­de­ran­de fär­dig­he­ter som be­hövs i fram­ti­den. För att upp­nå för­änd­ring­ar mås­te man vå­ga stan­na upp och fun­de­ra på sina at­ti­ty­der. Man mås­te ta reda på vil­ka åsik­ter det finns och fun­de­ra på sitt eget och ge­men­ska­pens ag­e­ran­de samt vå­ga pro­va på och ac­cep­te­ra att det finns en risk för att miss­lyck­as. Barn och unga ska inte en­bart ha som upp­gift att del­ta i verk­sam­he­ten. De­ras rös­ter och idé­er bor­de sy­nas bätt­re i alla sta­di­er från för­sko­le­und­er­vis­ning­en till gym­na­si­et, bå­de i pla­ne­ring­en av verk­sam­he­ten och i var­da­gen. Tek­no­lo­gi ska­par bå­de möj­lig­he­ter och ut­ma­ning­ar. Ut­veck­lan­de av verk­sam­hets­kul­tu­ren, dess rikt­ning, in­ne­håll och ge­nom­fö­ran­de, allt be­rörs av den tek­nis­ka ut­veck­ling­en.