Hela gemenskapen inverkar på skolans eller läroanstaltens verksamhetskultur, interaktion och rådande atmosfär. Verksamhetskulturen och hur den utvecklas styrs av grunderna för läroplanen samt av de pedagogiska lösningar och undervisningsmetoder som skapats. Rektorn har en nyckelposition med tanke på skolgemenskapens utveckling. I utvecklingsarbetet deltar också eleverna, studerandena, lärarna, den övriga personalen och vårdnadshavarna. Verksamhetskulturen syns i all aktivitet vid skolan eller läroanstalten och via olika förfaringssätt återspeglas verksamhetskulturen också i det samhälle som skolan omges av.
Förändringarna i samhället och teknologins utveckling förutsätter att också verksamhetskulturen i skolan eller läroanstalten utvecklas. Behovet att utveckla verksamhetskulturen kan komma från många olika håll. Impulsen kan orsakas av att man blir frustrerad över det rådande läget eller av inspiration och vilja att förverkliga nya idéer. Till exempel teknik som inte fungerar, vårdnadshavarnas önskemål eller antingen elevernas eller studerandenas behov kan sätta igång en förändring. Å andra sidan styrs utvecklingen av de krav som ledningen ställer och de nya möjligheter som tekniken medför. För att utvecklingsarbetet ska lyckas krävs att den rådande verksamhetskulturen utvärderas och att man kommer med idéer till nya modeller samt att utvecklingsåtgärderna noggrant planeras. En övergripande utveckling av verksamhetskulturen förutsätter att också skolans lärmiljöer ändras.
Syftet med utvecklingsprojekten har ofta varit att effektivera kommunikationen och interaktionen mellan rektorn, undervisningspersonalen, eleverna, studerandena och vårdnadshavaren. En öppen och aktiv kultur som präglas av interaktion och ett mångsidigt utnyttjande av teknik ändrar samtidigt både på pedagogiken och på verksamhetskulturen. För att användningen av teknik ska utvecklas behövs en långsiktig utveckling av de gemensamma förfaringssätten och den gemensamma verksamhetskulturen i gemenskapen. Det utvecklingsarbete som ska genomföras i förskoleundervisningen, den grundläggande utbildningen och gymnasiet behöver stöd av utbildningsanordnaren. Dessutom behövs många slags resurser för att utveckla lärmiljöerna. Man måste till exempel skaffa utrustning åt eleverna eller studerandena och lärarna. Man måste därtill reservera resurser för att bygga och underhålla trådlösa nätverk. Dessutom måste man reservera resurser för stödtjänster och fortbildning av lärarna.
Den teknologiska utvecklingen leder till snabbare förändring
Teknologi som en del av lärmiljöerna, undervisningen och skolans verksamhetskultur ger eleverna och studerandena möjligheter att öva på de kompetenser som behövs i dagens samhälle. Den förutsätter att verksamhetskulturen och de pedagogiska handlingsmönstren utvecklas. När man utvecklar och ökar användningen av teknik blir kommunikationen effektivare, interaktionen mångsidigare, undervisningen och inlärningen mera social och informationen mera lättillgänglig. Läromedlen och användningen av dem blir mera up-to-date och interaktionen mellan olika aktörer blir bättre. Planerad användning av digitala lärmiljöer i förskoleundervisningen, den grundläggande utbildningen och gymnasiet samt tillsammans med andra aktörer utvecklar kommunikationen och interaktionen. Kommunikationen sker mera direkt, interaktionen blir mera omfattande och mera öppen och undervisningsmaterialet och övrigt material blir enklare att förmedla åt alla aktörer.
Som utvecklingsprojekt vid skolan eller i kommunen har man kunnat välja t.ex. utveckling av att använda utrustning för kommunikations- och interaktionsteknik. En ny, lättanvänd teknologi ger instrument att utveckla både pedagogiken och förfaringssätten.
I en digital lärmiljö kan man ordna prov. Material och kunskap kan delas mellan elever, studerande och lärare. Tekniken gör det möjligt att utföra och lämna in olika uppgifter och produkter digitalt. I skolan och läroanstalterna kan man också på ett mångsidigt sätt utnyttja sociala interaktions- och arbetsredskap och olika tjänster. Oftast har elevadministrationssystem använts endast för att registrera betyg och frånvaro, men nu kan systemet också användas för kommunikation mellan elever, studerande, vårdnadshavare och undervisningspersonal.
I en digital lärmiljö kan man närma sig lärostoffet till exempel utifrån problembaserat, fenomenbaserat eller projektbaserat lärande och man kan leta, dela och skapa information gemensamt. Trådlöst nätverk, bärbara datorer, surfplattor och andra datorterminaler, smarttelefoner, interaktiv presentationsteknik och videokonferensutrustning ger möjligheter att utveckla undervisningen och inlärningen så att den blir mera interaktiv. Lärmiljöerna utvidgas utanför klassrummet såväl fysiskt som virtuellt. Om man tillåter eleverna eller studerandena att använda sina egna apparater ökar möjligheterna att använda digitala arbetssätt. Samtidigt blir studierna mera flexibla och barn och unga har flera möjligheter att utnyttja de tekniska färdigheter som de lärt sig någon annanstans. Tekniken ger också ett verktyg för en större användning av ljud, bild och video som stöd för studierna och i elevernas och studerandenas produkter.
Resultat av utvecklingsarbetet vid ett gymnasium
Som ett resultat av ett lärmiljöprojekt har verksamhetskulturen vid skolor eller läroanstalter kunnat genomgå en total förändring, även om utvecklingsarbetet startat endast med ett litet försök. Utvecklingsprojektet för lärmiljön och verksamhetskulturen vid ett gymnasium inleddes i ett läge där användningen av digital teknik var liten på grund av brister i utrustning, resurser och kunskap. Det fanns inga gemensamt överenskomna förfaringssätt. Som följande kommer vi att se närmare på hur lärmiljön och verksamhetskulturen utvecklades vid gymnasiet. Utvecklingen fick sin början när man tog i användning e-postadresser, vilket genomfördes på initiativ av vårdnadshavarna.
Det behövdes också annan utveckling, eftersom e-postadresser i sig inte hjälper, om inte ibruktagningen och verksamhetskulturen för dem planerats. Med de resurser man fick uppdaterades det teknologiska systemet i gymnasiet och man skaffade en digital lärplattform, presentationsteknik och ett trådlöst nätverk för hela personalens och alla elevers användning, samt utrustning för både elever och lärare. Man behövde också utbildning i användningen av den nya utrustningen. Nya undervisningsmetoder måste dessutom utvecklas. För att stöda kommunikationen mellan skolan och vårdnadshavarna tog man i användning de kommunikationsmöjligheter som fanns i elevadministrationssystemet. Förutom e-postkontona tog man i användning en hel molntjänst, som omfattade lagringsutrymme och nätbaserade kontorsprogram. Med hjälp av den nya tekniken blev arbetet mera socialt, obundet till plats och mera flexibelt. För att främja utvecklingsarbetet fick man resurser att utveckla nätpedagogiken och resurser så en lärare kunde bli stödperson åt sina kollegor.
Att ändra verksamhetskulturen tar tid, och inte heller i detta gymnasium skedde förändringarna blixtsnabbt. Man diskuterade med informationsförvaltningen om vilken utrustning som är lämplig för undervisning, om nätverk, informationssäkerhet och användningspolicy. Den första beställningen av utrustning misslyckades, eftersom det inte längre gick att få tag på de apparater som man önskade. En del lärare såg bara problem med att använda teknik i undervisningssyfte och alla var inte hela tiden motiverade att lära sig nya förfaringssätt för undervisningen. En del av eleverna förhöll sig negativt till en ökad användning av IT i undervisningen. Trots motgångar och motstånd lärde man sig, utrustningen togs i användning och man lärde sig också utnyttja det stöd som stod till buds. Nu har kommunikationen och interaktionen vid gymnasiet blivit effektivare och man har börjat använda den nya utrustningen mera målmedvetet. Ändringen har främjats av att man kommit överens om gemensamma förfaringssätt och utarbetat gemensamma spelregler.
Det är viktigt att vänja sig vid den nya verksamhetskulturen och man måste se till att det finns tillräckligt med tid för detta. Man ska också följa de överenskomna förfaringssätten för kommunikationen och komma överens om ansvarsfördelningen. För att följa upp meddelanden och garantera interaktionen behövs till exempel planer för dataöverföring från olika användarnamn, vidarebefordran av information och uppdateringar. Eleverna och vårdnadshavarna ska veta vilken utrustning och vilka tjänster som finns. De behöver också tid och information om nya förfaringssätt och deras användningsmöjligheter. När en ny verksamhetskultur och nya förfaringssätt skapas är det bra att ta med eleverna och vårdnadshavarna redan i planeringen.
Gymnasiet har systematiskt börjat utvärdera och utveckla sin lärmiljö och sin verksamhetskultur och följer också med den nationella utvecklingen av användningen av informations- och kommunikationsteknik i undervisningen, till exempel med tanke på de kommande digitaliserade studentskrivingarna. Resultaten av det utvecklingsarbete som gjorts i gymnasiet och den förändring som det lett till har också uppmärksammats av kommunens ledning, och kommunen har även skaffat bärbara datorer åt eleverna som de kan använda i studierna. Motsvarande utvecklingsarbete och förändringar i verksamhetskulturen är också på gång i många andra läroanstalter. Förfaringssätten och strategierna samt de resultat som man uppnått varierar, men grundprincipen är den samma: verksamhetskulturen vid läroanstalterna måste utvecklas.
ERFARENHETER I OMLOPP – idéer för utveckling av lärmiljöernaTina Heino (red.), © Utbildningsstyrelsen Guider och handböcker 2013:7 ISBN 978-952-13-5637-7 (hft.) ISBN 978-952-13-5638-4 (pdf) ISSN-L 1798-906X ISSN 1798-906X (tryckt) ISSN 1798-9078 (online), Pärm27.11.2013