Språkundervisningen flög ut på webben

I Fin­land har vi all­tid kun­nat vara stol­ta över vå­ra mång­si­di­ga språk­kun­ska­per. Som bak­grund till den­na kun­skap lig­ger för­stås en god och om­fat­tan­de språ­k­un­der­vis­ning, som in­tro­du­ce­rar ele­ver­na re­dan som små i stu­di­er i eng­els­ka, frans­ka el­ler till och med spans­ka. De se­nas­te åren har dock språk­stu­di­er­nas po­pu­la­ri­tet mins­kat, och i många kom­mu­ner är mång­si­dig­he­ten i språ­k­un­der­vis­ning­en i fara. Fri­vil­li­ga språk lock­ar inte läng­re ele­ver­na och grup­per­na blir ofta så små att un­der­vis­ning­en inte kan ge­nom­fö­ras. De läg­re grän­ser­na för grupp­stor­le­kar­na sti­ger och allt fär­re un­der­vis­nings­grup­per bil­das. Man har i kom­mu­ner­na för­sökt ta fram fle­ra oli­ka lös­ning­ar på hur språ­k­un­der­vis­ning­en ska ord­nas. Ock­så i Åbo bör­ja­de man fun­de­ra på nya al­ter­na­tiv vid si­dan av de tra­di­tio­nel­la lös­ning­ar­na. Tek­no­lo­gin och smi­di­ga nä­tan­slut­ning­ar har re­dan se­dan 2008 er­bju­dit möj­lig­he­ten att upp­rätt­hål­la och till och med ut­vid­ga un­der­vis­ning­en i det val­ba­ra A2-språ­ket.

Till lektionerna via webben

Med webb­kon­fe­rens­pro­gram får man en­kelt via web­ben vi­deo- och ljud­kon­takt med and­ra del­ta­ga­re. Pro­gram som är pla­ne­ra­de att an­vän­das vid kon­fe­ren­ser kan med viss tillämp­ning an­vän­das ock­så i di­stans­un­der­vis­ning.

I Åbo mo­di­fi­e­ra­de man pro­gram­met Ado­be Con­nect för di­stans­un­der­vis­ning­ens bruk. Pro­gram­met gör det möj­ligt för ele­ver­na och lä­rar­na att vara in­ter­ak­ti­va på många oli­ka sätt. Mi­ni­mi­an­ta­let ele­ver som krävs för att en A2-språk­grupp ska star­tas kan sam­las ihop från fle­ra sko­lor. Ty­piskt för di­stans­lek­tio­ner är ock­så att ele­ver från fle­ra sko­lor del­tar i dem. Kra­vet på en trygg lär­mil­jö i la­gen om grund­läg­gan­de ut­bild­ning kan upp­fyl­las ge­nom att ett skol­bi­trä­de över­va­kar un­der­vis­ning­en.

I prak­ti­ken är di­stans­lek­tio­nen upp­byggd så att da­to­rer­na star­tas upp i bör­jan av lek­tio­nen. Da­to­rer­na får gär­na star­tas re­dan un­der ras­ten in­nan. Vid be­hov skri­ver skol­bi­trä­det ut sten­ci­ler som di­stan­s­lä­ra­ren skick­at ele­ver­na el­ekt­ro­niskt. För­utom en egen da­tor har alla ele­ver ett headset och en webb­ka­me­ra. Med hjälp av des­sa för­med­las bil­den och lju­det via webb­lä­sa­ren till ”di­stans­klas­sen”. Vi­de­o­bil­der­na blir syn­li­ga i den takt lä­ra­ren och ele­ver från oli­ka sko­lor an­slu­ter sig. I bör­jan görs ett par ljud­test för att för­säk­ra sig om att alla ser och hör. Ef­ter det­ta fort­skri­der lek­tio­nen en­ligt lä­ra­rens pla­ner. Un­der en språk­lek­tion kan man lyss­na på ljud­upp­tag­ning­ar, se på vi­de­or samt rita och skri­va till­sam­mans. Man kan ock­så ge­nom­fö­ra dis­kus­sions­upp­gif­ter i små­grup­per. Vid si­dan av de di­gi­ta­la ar­bets­sät­ten kan man hela ti­den an­vän­da och an­vän­der tra­di­tio­nel­la me­del, så­som lä­ro­böck­er och häf­ten. När lek­tio­nen når sitt slut skri­ver man upp läx­or­na och stäng­er av webb­lä­sa­ren.

En undervisningsmetod bland andra

De fles­ta di­stansele­ver kän­ner sig så hem­ma i den vir­tu­el­la mil­jön, att de till ex­em­pel re­a­ge­rar på främ­man­de an­vän­dar­namn och den ge­men­sam­ma skiss­platt­for­men ses som klas­sens svar­ta tav­la. När ele­ver­na är fy­siskt långt från var­and­ra mås­te man hit­ta nya sätt att mo­ti­ve­ra och ska­pa grupp­käns­la. På sam­ma sätt som vid när­un­der­vis­ning kan man lö­sa des­sa ut­ma­ning­ar med ge­men­sam­ma ru­ti­ner, le­kar och spel och and­ra oli­ka sätt att öka käns­lan av ge­men­skap. Un­der di­stans­lek­tio­ner fö­re­kom­mer inte att ele­ver­na mob­bas, men man har stött på and­ra slag av ofre­dan­de. Även om ele­ver­na inte kan kas­ta pen­nor el­ler sudd­gum­min, kan de till ex­em­pel låt­sas att tek­nis­ka stör­ning­ar upp­står el­ler klott­ra på var­and­ras vir­tu­el­la skriv­platt­for­mar.

Di­stans­un­der­vis­ning som lär­mil­jö skil­jer sig inte märk­bart från and­ra lär­mil­jö­er – vis­sa lä­ra­re och ele­ver trivs bätt­re i den än and­ra. Di­stan­s­lä­ra­re i Åbo har till ex­em­pel be­rät­tat om ele­ver som bli­vit mera ak­ti­va del­ta­ga­re i di­stans­un­der­vis­ning­en än de är i när­un­der­vis­ning­en.

Pi­on­jä­rer har det inte all­tid lätt och ock­så i Åbo ställ­de tek­ni­ken till det vid fle­ra än ett till­fäl­le. Nä­tan­slut­ning­ar­na som gör det möj­ligt att ge­nom­fö­ra di­stans­un­der­vis­ning kan sam­ti­digt vara en kri­tisk flask­hals med tan­ke på hur lek­tio­nen fly­ter. Da­ta­kom­mu­ni­ka­tio­nen mås­te fun­ge­ra. Man mås­te tes­ta att da­to­rer­na och den ut­rust­ning som be­hövs för di­stans­un­der­vis­ning fun­ge­rar och de som ska del­ta i di­stans­un­der­vis­ning­en be­hö­ver bra ut­rust­ning. Med de me­to­der som di­stans­un­der­vis­ning­en ger kan un­der­vis­ning av hög kva­li­tet ges. I di­stan­s­lä­ra­rens ar­be­te in­går ock­så att för­nya pe­da­go­gi­ken och att ut­veck­la nya un­der­vis­nings­me­to­der. Å and­ra si­dan ska ock­så de and­ra lä­rar­na i sko­lan, rek­torn, vård­nads­ha­var­na och ock­så ele­ver­na få möj­lig­het att ut­veck­la sina fär­dig­he­ter och man ska job­ba på de­ras sätt att se på di­stans­un­der­vis­ning­en ge­nom att öka kun­ska­pen om den.

Vil­ka re­sul­tat har man då upp­nått i Åbo un­der de se­nas­te knap­pa fem åren? Det vik­ti­gas­te re­sul­ta­tet är att un­der­vis­ning av det här sla­get kan an­ord­nas i den grund­läg­gan­de ut­bild­ning­en och att man med hjälp av den kan er­bju­da språ­k­un­der­vis­ning av hög kva­li­tet. Ele­ver­nas in­lär­nings­re­sul­tat skil­jer sig inte stort när man jäm­för med mot­sva­ran­de grup­per i när­un­der­vis­ning. Det som dock bör no­te­ras är att di­stans­un­der­vis­ning i för­vå­nans­värt stor ut­sträck­ning in­ver­kar på hur re­sur­ser­na vid sko­lan an­vänds, på prak­tis­ka ar­ran­ge­mang och till och med på hela verk­sam­hets­kul­tu­ren.

Om man ser på språ­k­un­der­vis­ning­en är di­stans­un­der­vis­ning­en inte nöd­vän­digt­vis en lös­ning som med­för in­be­spar­ning­ar. Den om­fat­tar skol­bi­trä­de, stöd­per­so­nal, ut­rust­ning och pro­gram – allt­så många kost­nads­fak­to­rer. Som mot­vikt till kost­na­der­na kan man stäl­la till ex­em­pel ele­vens möj­lig­he­ter att stu­de­ra ett mera ovan­ligt främ­man­de språk och den nyt­ta som det­ta in­ne­bär för ele­ven. Hur man stäl­ler våg­skå­lar­na mel­lan nyt­tan och olä­gen­he­ter­na med di­stans­un­der­vis­ning be­ror på många fak­to­rer. De be­ror till ex­em­pel på vå­ra vär­de­ring­ar och på hur myck­et vi är be­red­da att sat­sa på att en mång­si­dig språk­fär­dig­het be­va­ras el­ler att un­der­vis­ning­en i gles­be­fol­ka­de om­rå­den är mång­si­dig och av hög kva­li­tet. Di­stans­un­der­vis­ning­en er­bju­der uni­ka möj­lig­he­ter som kan vara av stor be­ty­del­se för ele­ver­nas fram­tid.

Vi har vant oss vid lek­tio­ner där ele­ver­na ström­mar in från ras­ter­na och lä­rar­na från lä­rar­rum­met. När skol­bän­kar­na skram­lat till och det störs­ta olju­det lug­nat ner sig in­leds lek­tio­nen. Kon­tak­ten mel­lan lä­ra­ren och ele­ver­na är na­tur­lig och di­rekt. Ru­ti­ner­na vid en di­stans­lek­tion är helt an­nor­lun­da, men kon­takt upp­står lik­väl. Lek­tio­nen fly­ter inte all­tid en­ligt pla­nen och ofta – pre­cis som un­der vil­ken lek­tion som helst – upp­står det av­brott och pro­blem. Ibland sker ock­så ro­li­ga över­rask­ning­ar. Vär­det på en un­der­vis­nings­me­tod lig­ger inte i dess pro­blem, utan i de slut­re­sul­tat den le­der till. Och när man ser på slut­re­sul­ta­ten gör di­stans­un­der­vis­ning skäl för sin plats bland de mera tra­di­tio­nel­la me­to­der­na.