Virtuella studier och gymnasiekurser

Den vir­tu­el­la värl­den har and­ra reg­ler än den re­el­la värl­den, vil­ket be­ty­der att den krä­ver nya, in­no­va­ti­va pe­da­go­gis­ka lös­ning­ar. Det som fun­ge­rar bra i den re­el­la värl­den kan vara omöj­ligt i den vir­tu­el­la värl­den och tvärt­om. I Se­cond Life blir lä­ra­ren elev. Att fun­ge­ra som lä­ra­re i den vir­tu­el­la värl­den in­ne­bär att bli be­kant med den vir­tu­el­la mil­jön och reg­ler­na för den, att ta fram nya idé­er och att fun­de­ra på be­kan­ta aspek­ter på ett nytt sätt. Lä­ra­ren är tvung­en att tän­ka ut nya sätt att un­der­vi­sa. En ny, del­vis okänd mil­jö stäl­ler lä­ra­ren och ele­ven i en jäm­ställd po­si­tion i vil­ken det vik­ti­gas­te är att sam­ar­be­ta och att dela kun­skap och in­for­ma­tion. Se­cond Life är en egen an­nor­lun­da värld där ele­ver­na och lä­rar­na hjäl­per var­and­ra.

So­tun­ki-öns cen­trump­lats

 Lä­rar­na vid di­stans­gym­na­si­et So­tun­ki etälu­kio be­stäm­de sig för att ska­pa en lär­mil­jö som in­spi­re­rar till kre­a­ti­vi­tet och upp­munt­rar till även­tyr och som i så stor ut­sträck­ning som möj­ligt skul­le vara upp­le­vel­se­ba­se­rad. Det­ta var or­sa­ken till att man ska­pa­de So­tun­ki-ön i Se­cond Life. Man kom till­sam­mans över­ens om hur ön skul­le byg­gas upp, oli­ka te­man och lä­ro­äm­ne­nas tom­ter. Tan­ken har inte va­rit att gö­ra en ko­pia av den re­el­la värl­den utan att ut­nytt­ja de möj­lig­he­ter som den vir­tu­el­la värl­den in­ne­bär och att gö­ra så­dant som är omöj­ligt i den re­el­la värl­den.

Ele­ver­na i di­stans­gym­na­si­et stu­de­rar till störs­ta de­len med hjälp av da­to­rer. När­un­der­vis­ning fö­re­kom­mer näs­tan inte alls och in­ter­ak­ti­vi­te­ten mel­lan ele­ver­na för­blir ofta li­ten. I den vir­tu­el­la värl­den är ele­ver­na dock när­va­ran­de på di­stans. De kan stu­de­ra till­sam­mans och dis­ku­te­ra med and­ra ele­ver vid di­stans­gym­na­si­et. Lä­ra­ren kan ge ”när­un­der­vis­ning” ock­så åt en stör­re grupp. Det räck­er att alla öpp­nar pro­gram­met sam­ti­digt och te­le­por­te­rar, allt­så flyt­tar sin ava­tar, sitt vir­tu­el­la jag, till ön.

Lärarna som elever

Var­je lä­ra­re som vill vara med er­bjuds ut­bild­ning. Un­der ut­bild­ning­en lär de sig grun­der­na för att fun­ge­ra som en ava­tar, att hit­ta fö­re­mål och plat­ser, att kö­pa klä­der och byta klä­der på sin ava­tar, att änd­ra sin ava­tars ut­se­en­den och att an­vän­da sin in­ven­to­ry, allt­så sin res­väs­ka. Dess­utom lär sig lä­rar­na grun­der­na för att byg­ga. De be­kan­tar sig ock­så med and­ra öar och lär sig funk­tio­ner­na i Se­cond Life-webb­lä­sa­ren. Man har skaf­fat bra da­to­rer åt lä­rar­na, ef­ter­som det är fru­stre­ran­de att ar­be­ta i en vir­tu­ell mil­jö om da­torns gra­fik­kort inte räck­er till för pro­gram­met. Ef­ter ut­bild­ning­en pla­ne­rar lä­rar­na sitt eget lä­r­ob­jekt som ska ska­pas på ön och pro­var det med hjälp av sina ele­ver. Dess­utom har ut­veck­lings­pro­jek­tets ko­or­di­na­tor ord­nat fort­bild­ning och ut­flyk­ter i Se­cond Life för lä­rar­na. Un­der ut­flyk­ter­na rör man sig i den vir­tu­el­la värl­den och sam­lar in­for­ma­tion och idé­er sam­ti­digt som man övar sig på att rö­ra sig i värl­den.

Lä­ra­re från So­tun­ki på vi­da­re­ut­bild­ning

Att lära sig nytt och nya sätt att göra saker

För till­fäl­let har det på So­tun­kis två öar ut­veck­lats över 30 oli­ka lä­r­ob­jekt i elva oli­ka lä­ro­äm­nen. Alla lä­r­ob­jekt är öpp­na och gra­tis, så vil­ken lä­ra­re som helst kan ta sin grupp till ön och an­vän­da ob­jek­ten i sin un­der­vis­ning. Många lä­ra­re har tack vare öar­na bli­vit in­spi­re­ra­de att prö­va nya sätt att un­der­vi­sa.

I bör­jan var dock inte an­vänd­ning­en av ön pro­blem­fri för alla. Un­der hela pro­jek­tet har dia­log förts med sta­dens in­for­ma­tions­för­valt­ning och re­sul­ta­ten har va­rit goda. I bör­jan hade man till ex­em­pel pro­blem med att sta­dens in­ställ­ning­ar ef­ter­som brand­mu­ren inte lät an­vän­da­ren kom­ma in på Se­cond Life via un­der­vis­ning­s­nä­tet. Det­ta pro­blem lös­tes ge­nom att lä­ro­an­stal­ten fi ck sin egen an­slut­ning för da­tatra­fi k. Där­till syn­tes inte en del av det stu­die­ma­te­ri­al som ska­pats, som vi­de­or el­ler webb­si­dor, i un­der­vis­ning­s­nä­tet. Nu har in­for­ma­tions­för­valt­ning­en öpp­nat brand­mu­ren så att alla lä­ro­an­stal­ter som är med kom­mer in på ön och att ma­te­ri­a­let i lä­r­ob­jek­ten syns bra.

I bör­jan var lä­rar­nas tids­an­vänd­ning pro­ble­ma­tisk. En del av ar­be­tet gjor­des som kvälls- och natt­ar­be­te, ef­ter­som allt var nytt och man mås­te lä­ra sig reg­ler­na för den vir­tu­el­la värl­den. Till verk­sam­hets­kul­tu­ren i de vir­tu­el­la värl­dar­na hör att man ger råd och hjäl­per var­and­ra. Till ex­em­pel i Se­cond Life är det en­kelt att få hjälp av and­ra ava­ta­rer. När ut­bild­ning­en i an­vänd­ning av Se­cond Life ut­veck­la­des blev lä­rar­na mera in­spi­re­ra­de att an­vän­da den vir­tu­el­la värl­den i sin un­der­vis­ning. Ef­ter det­ta har lä­rar­na fått all den kun­skap som de be­hö­ver un­der sin ar­bets­tid via de ut­bild­ning­ar och fort­bild­ning­ar som ko­or­di­na­torn ord­nat.

Det krävs tid och ar­be­te för att ska­pa lä­r­ob­jek­ten. Man be­slöt att er­bju­da lä­rar­na fyra hela ar­bets­da­gar un­der läs­året un­der vil­ka de får pla­ne­ra sina egna lär – ob­jekt och gö­ra ma­te­ri­al till dem. Dess­utom er­bjöd di­stans­gym­na­si­et sina lä­ra­re möj­lig­he­ten att fyra da­gar per år del­ta i vir­tu­el­la verk­stä­der. Un­der des­sa da­gar sam­la­des alla lä­ra­re som del­tar i pro­jek­tet för att ska­pa sina egna ob­jekt. Sam­ti­digt ut­byt­tes kun­skap och er­fa­ren­he­ter. För det mes­ta er­bjöds ock­så fort­bild­ning el­ler utfl yk­ter i Se­cond Life i sam­band med verk­stä­der­na och byg­ga­ren bjöds ofta in för att dis­ku­te­ra med lä­rar­na. Man har kom­mit fram till att den­na form av stöd fun­ge­rar bra.

Un­der hela pro­jek­tets gång har lä­rar­na haft en ko­or­di­na­tor­lä­ra­re som stöd. Den­na lä­ra­re har va­rit väl­be­kant med Se­cond Life och kun­nat rå­da and­ra i frå­gor som gäl­ler den vir­tu­el­la värl­den. En av ko­or­di­na­torns vik­ti­gas­te upp­gif­ter har va­rit att vara med och pla­ne­ra ob­jek­ten för oli­ka lä­ro­äm­nen, ef­ter­som ko­or­di­na­torn fun­ge­ra­de som en tolk mel­lan byg­ga­ren och lä­ra­ren.

Ko­or­di­na­torn för­kla­ra­de de pe­da­go­gis­ka aspek­ter­na för byg­ga­ren och reg­ler­na och möj­lig­he­ter­na i Se­cond Life för lä­ra­ren. Den här ”tolk­ning­en” vi­sa­de sig vara myck­et nöd­vän­dig i dis­kus­sio­ner­na mel­lan två oli­ka yr­kes­grup­per, så att alla ta­la­de om sam­ma sa­ker med sam­ma be­näm­ning och så att man kun­de mins­ka an­ta­let miss­för­stånd. Ko­or­di­na­torn hjälp­te lä­rar­na för­utom i pla­ne­rings­ske­det vid be­hov ock­så när ob­jek­tet ska­pa­des, ing­en be­höv­de allt­så på egen hand gö­ra sina ob­jekt om man inte vil­le. Ock­så när ob­jek­tet pro­va­des i un­der­vis­ning­en fick lä­ra­ren stöd av ko­or­di­na­torn. Ko­or­di­na­torns vik­ti­gas­te upp­gift var dock att upp­munt­ra och stö­da lä­rar­na.

Visuella lärstigar och upplevelsebaserat lärande

De stu­de­ran­de vid di­stans­gym­na­si­et är till störs­ta de­len vux­na som job­bar hel­tid, har oli­ka hob­by­er och even­tu­ellt barn, och stu­de­rar ofta på kväl­lar och nät­ter. De ob­jekt som lä­rar­na ut­ar­be­tat fun­ge­rar själv­stän­digt och ele­ver­na kan stu­de­ra i den vir­tu­el­la värl­den då det pas­sar dem. På So­tun­ki­ö­ar­na finns det ob­jekt för mo­ders­må­let fins­ka, fins­ka som and­ra språk, eng­els­ka, svens­ka, frans­ka, bio­lo­gi, geo­gra­fi, his­to­ria, stu­die­hand­led­ning, fy­sik och kemi. Ob­jek­ten är oli­ka, men i störs­ta de­len har man till sin hjälp no­tecards, allt­så små text­fi­ler, un­der­vis­nings­vi­de­or el­ler ljud­upp­tag­ning­ar, webb­si­dor el­ler fö­re­mål. Ge­nom att klicka på fö­re­må­len kan ele­ven öpp­na ett chatt­med­de­lan­de i det ned­re vänst­ra hör­net. In­for­ma­tio­nen fås fram och be­hand­las på lite oli­ka sätt i oli­ka ob­jekt. En del av lä­rar­na har satt in spel­lik­nan­de ele­ment i sina ob­jekt. Lärsti­gar­na och ob­jek­ten har gjorts så att de är vi­su­el­la och så­da­na att man en­dast med att bara se sig om­kring ock­så lär sig nå­gon­ting.

I språk­ho­tel­let kan man stu­de­ra eng­els­ka och frans­ka

Sti­gen i lit­te­ra­tur­his­to­ria är be­klädd med rött te­gel och bör­jar vid Olym­pos-ber­get. Den är en gi­gan­tisk tids­lin­je längs med vil­ken ele­ven kan vand­ra från en tids- och sti­lepok till en an­nan. Längs med tids­lin­jen finns in­for­ma­tions­punk­ter, där ele­ven ställs frå­gor och får upp­gif­ter. Vid in­for­ma­tions­punk­ter­na får ele­ven upp­gif­ter, s.k. no­tecards. Ele­ven le­tar fram sva­ren på frå­gor­na i lä­r­ob­jek­tet, skri­ver in dem på no­tecard­set un­der frå­gan och re­tur­ne­rar no­tecard­set i post­lå­dan, via vil­ken lä­ra­ren får ele­ver­nas svar. Var­je in­for­ma­tions­punkt fun­ge­rar själv­stän­digt. Man kan gö­ra så många som man vill på en gång och åter­kom­ma föl­jan­de dag för att fort­sät­ta.

Till ex­em­pel lit­te­ra­tur­his­to­ri­ens stig in­ne­hål­ler nio oli­ka lä­r­ob­jekt. Till­sam­mans med ele­ver­na kan man gå ge­nom an­ti­kens Gre­kland (Olym­pos-ber­get), me­del­ti­den (ta­ver­na och si­mul­tan­te­a­ter), re­näs­san­sen (Som­mar­nat­tens älv­grot­ta), upp­lys­nings­ti­den (Robin­son Cru­so­es öde ö), ro­man­ti­ken (be­grav­nings­plats, kryp­ta och den gal­na ve­ten­skaps­man­nens la­bo­ra­to­ri­um), re­a­lis­men (den fat­ti­ga stu­gan), mo­der­nis­men (fy­ren) och post­mo­der­nis­men (Det ma­gis­ka trä­det).

För stu­di­er i bio­lo­gi finns det fle­ra lä­r­ob­jekt, som till ex­em­pel ett växt­hus, där man kan se un­der­vis­nings­vi­de­or om män­ni­skans bio­lo­gi, och en park där det finns es­sä­upp­gif­ter om få­gel­hol­kar. I trä­skju­let kan man se en vi­deo av en ob­duk­tion av en mård­hund. Bio­lo­gi kan ock­så stu­de­ras i en stu­dio, där man får gö­ra dril­l­öv­ning­ar som rim­mar om stu­die­in­ne­hål­let i bio­lo­gi i gym­na­si­et. Dess­utom finns en juke­box med vil­ken man kan gö­ra funk och sal­sa av oli­ka lä­ros­toff i bio­lo­gi och sjunga ka­ra­o­ke. Man kan ock­så be­kan­ta sig med en gi­gan­tisk DNA-tråd som svä­var på him­len och som in­ne­hål­ler frå­gor och upp­gif­ter om DNA.

Erfarenheter från elevförsök: så här lönar det sig att börja

In­nan den förs­ta Se­cond Life-lek­tio­nen lö­nar det sig att för­be­re­da bra an­vis­nings­ma­te­ri­al. Dess­utom är det nöd­vän­digt och vet­tigt att ge elev­grup­per­na hand­led­ning in­nan lek­tio­nen in­leds. Det lö­nar sig att gö­ra sten­ci­ler åt ele­ver­na som be­hand­lar hur man ska­par en ava­tar, hur pro­gram­met lad­das ner och hur man tar sig till ön och rör sig på den. Det lö­nar sig ock­så att sam­man­stäl­la an­vis­ning­ar om hur tek­ni­ken an­vänds. En god hand­led­ning in­nan man be­ger sig in på sti­gen gör så att man kan ta sig fram­åt snabbt i den vir­tu­el­la värl­den, mins­kar fru­stra­tio­nen och för­bätt­rar stu­die­mo­ti­va­tio­nen.

Un­der lek­tio­ner vid ett daggym­na­si­um har det vi­sat sig att en hjäl­p­lä­ra­re kan vara till stor nyt­ta. Sju ele­ver per lä­ra­re är en lämp­lig mängd un­der den förs­ta Se­cond Life-lek­tio­nen. För det mes­ta lär sig ele­ver­na att an­vän­da pro­gram­met på 15–20 mi­nu­ter. Un­der den­na tid be­hö­ver dock många hand­led­ning. Ef­ter det­ta får lä­ra­ren snabbt allt mind­re att gö­ra. I stäl­let för att vara lä­ra­re blir han el­ler hon en hand­le­da­re, som of­tast inte be­hö­ver ha bråt­tom. God hand­led­ning på för­hand un­der­lät­tar myck­et. Ele­ver­na får bätt­re in­spi­ra­tion att ska­pa sin ava­tar om lä­ra­ren un­der lek­tio­nen in­nan den förs­ta Se­cond Life-lek­tio­nen via en webb­vy på den vita du­ken vi­sar hur man ska­par en ava­tar. Det lö­nar sig ock­så att lä­ra­ren strax in­nan lek­tio­nen vi­sar vil­ken ikon man ska klicka på för att star­ta Se­cond Life-pro­gram­met, hur ava­tar tar sig från väl­komst­cen­tret till So­tun­ki-ön och var ele­ven hit­tar lä­r­ob­jek­tet för lä­ro­äm­net i frå­ga. Det har ock­så vi­sat sig vara ef­fek­tivt att lä­ra­ren med sin egen ava­tar går ge­nom ob­jek­tet och vi­sar var man hit­tar oli­ka sa­ker och vad man ska gö­ra på oli­ka stäl­len. Sten­ci­ler­na stö­der här de sa­ker som lä­ra­ren vi­sar, ef­ter­som det är svårt att kom­ma ihåg allt.

Bra att veta

Äga­ren till Se­cond Life, Lin­den Lab, tillå­ter inte att fler än un­ge­fär tio ava­ta­rer ska­pas från sam­ma ser­ver un­der sam­ma dag, vil­ket in­ne­bär att ele­ver­na ofta mås­te ska­pa sin ava­tar hem­ma. Un­der en lek­tion i gym­na­si­et kan man inte ska­pa fler än nio el­ler tio ava­ta­rer. En per­son un­der 16 får inte ska­pa en ava­tar och för min­der­åri­ga mås­te man skicka en för­frå­gan om ele­ven får ska­pa en pro­fil som krä­ver att ele­ven ma­tar in per­son­upp­gif­ter. Lä­ra­ren kan ock­så visa Se­cond Life-vyn på vita du­ken i klas­sen och pre­sen­te­ra de vir­tu­el­la lä­r­ob­jek­ten med sin egen ava­tar, till ex­em­pel för hela grup­pen. Ele­ver i gym­na­sie­ål­dern väl­jer ofta djur­fi­gu­rer till sin ava­tar. Vi har gett ele­ver­na rå­det att und­vi­ka for­don, s.k. ve­hic­les, som sin ava­tar, ef­ter­som de är svå­ra­re att sty­ra. De ham­nar fort mel­lan ka­me­ran och te­o­ritav­lan och kan fast­na till ex­em­pel i dörr­öpp­ning­ar. På So­tun­ki-öar­na finns en ”kol­lek­tiv te­le­por­ter­tra­fik”, vil­ket be­ty­der att det på bå­da öar­na finns en stor kar­ta som vi­sar alla lä­r­ob­jek­ten. Ge­nom att klicka på kar­tan kan man flyt­ta sig från en plats till en an­nan. Det enk­las­te sät­tet att be­kan­ta sig med öar­na är att gå till den sto­ra am­fi­te­a­tern på So­tun­ki-ön. På pe­lar­na i den finns det bil­der på alla lä­r­ob­jekt. Ge­nom att klicka på bil­der­na tar man sig till oli­ka ob­jekt. Till­ba­ka till am­fi­te­a­tern kom­mer man ge­nom att klicka på den svar­ta sten­sta­tyn. Dess­utom kan man på väl­komst­skyl­tar­na på bå­da öar­na klicka sig till ett no­tecard som har ad­res­ser­na till alla ob­jekt på ön. Att an­vän­da no­tecard­sen är ock­så en­kelt och snabbt.

Elevernas åsikter

Den störs­ta de­len av ele­ver­na för­höll sig myck­et po­si­tivt till vir­tu­el­la stu­di­er. Stu­di­er­na är sam­ti­digt bå­de ro­li­ga och ef­fek­ti­va. Ele­ver­na upp­le­ver att lär­si­tu­a­tio­nen är au­ten­tisk, när de till ex­em­pel kan be­fin­na sig i en ta­ver­na från me­del­ti­den. Man upp­le­ver att stu­di­er­na är myck­et an­nor­lun­da, ef­ter­som man inte har någ­ra böck­er, inga fö­re­läs­ning­ar som lä­ra­ren hål­ler och det är en­kelt att sva­ra på frå­gor­na. Ön som mil­jö är ro­lig och in­tres­sant. Det är trev­ligt att stu­de­ra till­sam­mans med en kam­rat. En del av ele­ver­na här an­vänt lärsti­gar­na ock­så för att lä­sa till prov. Bland sva­ren från ele­ver­na vid daggym­na­si­et kan man skön­ja tids­brist, ef­ter­som de i all­män­het har få lek­tio­ner att an­vän­da för vir­tu­el­la stu­di­er. Det finns ock­så skill­na­der i kom­men­ta­rer­na. Det som en per­son upp­le­ver som en­kelt, ef­fek­tivt och ro­ligt upp­levs av nå­gon an­nan som svårt, in­ef­fek­tivt och be­svär­ligt. Den störs­ta de­len av ele­ver­na an­pas­sar sig gans­ka snabbt till den vir­tu­el­la värl­den och nju­ter av att få vara där, fast­än tek­ni­ken ibland ska­par pro­blem.

So­tun­ki-öns au­di­to­ri­um