Sociala medier lärs tillsammans
Koordineringsprojektet för sociala medier, St. Michel stad / Otavan Opisto Jere Rinne
När man frågar vem den grundläggande utbildningen eller gymnasiet är till för svarar de flesta att de förstås är till för eleverna, barnen och de unga. Det är en plats där man lär sig viktiga saker inför framtiden, utvecklas och växer. Eleverna deltar i undervisningen varje vardag. Trots detta har eleverna ofta för få möjligheter att inverka på hur lärmiljöerna ser ut eller vilka regler och förfaringssätt som tillämpas i skolan eller vid läroanstalten. När man till exempel planerar och bygger undervisningslokaler förbiser man lätt eleverna och låter dem inte delta och komma med åsikter. Externa sakkunniga och skolans eller läroanstaltens personal planerar och skapar lärmiljöerna och för barnen och de unga återstår att använda dem. Också elevernas eller studerandenas respons och önskemål om ändringar i lärmiljöerna har mycket sällan någon effekt.
Sociala medier har tagits i användning i skolorna och läroanstalterna främst för att uppnå målen för undervisning och lärande. Som slutresultat har man oftast endast uppnått förfaringssätt som gör de nuvarande undervisningsmodellerna och det nuvarande undervisningsmaterialet mera mångsidigt. (Oksanen 2012.) När man har gjort på det sättet har man delvis förbisett de sociala mediernas starkaste kraft, alltså möjligheterna att skapa gemensamt innehåll, att ge eleverna eller studerandena en kanal där de kan bli hörda och medel att utveckla gemensamma lärmiljöer och verksamhetskulturen. Processer i sociala medier som startats på webben börjar forma skolans eller läroanstaltens verksamhetskultur och processerna inverkar också på hur den fysiska lärmiljön formas, om man ger möjlighet till detta. Detta kräver dock att gemenskapens personal har modet att låta eleverna eller studerandena gå från att vara deltagare till att bli delaktiga. (bl. a. Rinne 2011.)
Verkstäder direkt för eleverna
Case: Meidän koulu (Vår skola) Oftast har sociala medier tagits i användning i skolorna genom lärare som är intresserade av ämnet, vid verkstäder eller genom utbildning. Nya förfaringssätt eller nya verktyg adapteras dock och tas i användning relativt dåligt om endast en del av lärarna deltar i förändringarna. Lärare som är intresserade förblir ofta för ensamma i arbetsgemenskapen och det uppstår ingen ny fortgående verksamhetskultur. Också i det utvecklingsprojekt som genomfördes i Åbo stötte man på dessa problem.
I utvecklingsprojektet Meidän koulu (Vår skola) som genomfördes i Åbo var tanken att göra elever från två skolor som ska slås ihop, Hannunniittu och C.O. Malm specialskola, delaktiga i integrationsprocessen med hjälp av konst och media. Konstdelen av projektet kom igång smärtfritt, men de sociala mediernas roll var mera utmanande. De som ledde projektet och även skolans övriga personal hade väldigt lite erfarenhet av social media, vilket ledde till att många lärare var tveksamma och osäkra. Vissa lärares motvilja och motstånd mot nya verksamhetsmiljöer och ny praxis hindrade också elevernas delaktighet och projektet från att framskrida på önskat sätt. Genom att prata om funderingarna och motviljan kom man fram till en viktig insikt: att göra det möjligt för eleverna att bli delaktiga genom social media kräver inte nödvändigtvis att lärarna får storskalig fortbildning i tekniska färdigheter. När man börjar nyttja social media kan man ordna verkstäder också för eleverna. När eleverna kan och gör lär sig lärarna vid sidan om.
Inom utvecklingsprojektet planerades en verkstad för de högre årskurserna i årskurserna 1–6. Också lärarna fick delta om de ville. Målet med verkstaden, som pågick en hel skoldag, var att i grupper producera en mångmedial webbartikel till en gemensam skolblogg. Skolbloggen skapades för projektet och fungerar samtidigt som skolans webbtidning. Idéerna till olika ämnen för bloggen tog man fram tillsammans med eleverna, men en del av eleverna fick redan från början i uppgift att skriva sin artikel om sådana ämnen som kunde utveckla skolan som miljö och göra den bättre ur elevernas synvinkel.
Bland annat intervjuade en av grupperna elever och skolans personal om hur trivsam skolgården är och tog bilder på bra och dåliga exempel som lyfts fram. Redan från början tog man med ämnen som är ”in” i elevernas vardag. På detta sätt försökte man motivera eleverna på att producera material och att besöka sidorna och läsa artiklarna.
Lärarna misstänkte innan projektet inleddes att en verkstad på fem lektioner inte skulle räcka till för att genomföra hela processen och att lära sig använda tekniken. Dagen omfattade en kort introduktion i att arbeta som redaktör, att ta fram idéer för den egna gruppens artikel och att presentera den, att lära sig använda utrustningen, att skriva artikeln och att publicera den på webben. Alla grupper som deltog var dock färdiga ungefär en timme innan dagens slut. De elever som deltagit i verkstaden var stödpersoner åt klassen när följande nummer publicerades. På detta sätt spred sig motivationen och kunskapen från en elev till en annan.
Senare stärktes elevernas möjlighet att påverka genom media med synligare och snabbare processer. Ett bra exempel som är lätt att genomföra var att eleverna fick välja favoritmaten i skolan. Varje klass fick välja några favoriter som lades upp på webben. Efter detta fick alla rösta på sin favorit och köket lovade att tillverka den rätt som vann omröstningen. Under projektet kom man också med många andra idéer. En särskilt intressant idé var att ta fram kartoch bildbaserade artiklar som handlar om platser på skolvägen som upplevs som farliga. Sådana här artiklar tar fram information som ger möjligheter att på riktigt inverka på den egna och hela samfundets livsmiljö på ett märkbart sätt.
Redan från början var målet med projektet att få eleverna delaktiga i skolgemenskapen som aktiva aktörer och utvecklare. Tack vare detta började det kännas som en naturlig lösning att utveckla skolans nya praxis och verksamhetskultur tillsammans med eleverna och det upplevdes också som att det här var något som borde vidareutvecklas.
Sociala medier bekant för alla genom egen mässa
I ett elevorienterat arbetssätt föddes också Some-mässan, som var gemensam för de här skolorna. Målet med mässan var att introducera både elever och lärare till sociala mediernas värld på ett inspirerande och roligt sätt. Tack vare sitt glada program lyckades man på ett fint sätt motarbeta förutfattade meningar och motståndet mot att använda social medier. Orsakerna till att man lyckades var många och några av dem lönar det sig att särskilt lyfta fram. Med tanke på helheten tyckte både eleverna och lärarna att det var roligt att helt bryta mot rutinerna i vardagen i den grundläggande utbildningen. Vid ytterdörren bjöds alla på godis. Den lilla gesten överraskade eleverna och gjorde att det kändes ännu roligare att delta. På programmet för mässan hade man betonat aktivitet. Varje klass publicerade på en mässavdelning en artikel på webben som de förberett på förhand. Med hjälp av video lärde man sig teckenspråk för sociala medier (en av skolan riktar sig till hörselskadade), de minsta lärde sig med hjälp av olika färgläggningsuppgifter tecken som används i sociala medier, YouTube användes för att visa Meidän koulu-raplåtar osv.
När det här utvecklingsprojketet började hade man i skolan nästan ingen kunskap om sociala medier men mot slutet hade man vänt detta till sin fördel och tillgång.
När man ändrade handlingsmönstren kom man till fina insikter, som det lönar sig att prova och utveckla också annanstans. Eleverna och lärarna kan lära sig och utveckla saker tillsammans. Att ta med eleverna så tidigt som möjligt till exempel när man utvecklar en klassblogg verkar engagera eleverna att läsa och uppdatera den.
Projektskolorna hade också ett mål; de ville uppmuntra eleverna att bli aktiva och ansvarsfulla medborgare. Skolorna har bra möjligheter att erbjuda eleverna att utveckla dessa sidor i och med att de får ta mer del och visa initiativ i skolans verksamhet.
Sociala medier erbjuder barn och unga nya pedagogiska möjligheter att på riktigt och synligt inverka på miljön i skolan och läroanstalten och att växa till en aktiv aktör. När man ser ändamålsenligheten med tjänsterna i sociala medier och tar dem i nyttoanvändning, utvecklar de verksamhetskulturen på ett hållbart sätt, så att den bättre kan svara på vår tids utmaningar.
Källor
Haltia-Nurmi, M. & Af Ursin, P. Osallisuus netissä – näkokulmia nuorten aktiiviseen kansalaisuuteen.
Kupiainen, R. & Kotilainen, S. & Nikunen, K. & Suoninen, K. (red.) Lapset netissä. Tillgänglig på webben: http://www.mediakasvatus.fi/files/ ISBN978-952-67693-3-2.pdf. (Läst 30.3.2013) s. 67–74.)
Oksanen, K. (2012) Valtakunnallisen sosiaalisen median opetuskäytön kartoituksen tuloksia. (PDF) Tillgänglig på webben: https://docs.google.com/file/d/0B-rA6daVa8DqZ3JrT2lER3dTVzZCM1lKcjIzbDJ0QQ/edit. (Läst 1.4.2013)
Rinne, J. (2011) Yhteisten merkitysten syntyminen lisää hyvinvointia. I: Hintsala, M. & Kähkönen, E. & Pauha, T. (red.) Verkkoa kokemassa – Hengellisyys ja vuorovaikutus verkkoyhteisöissä. Diakonia-ammattikorkeakoulun julkaisuja. B-raportteja 446. Tillgänglig på nätet:
www.diak.fi/tyoelama/…/B_46_ISBN_ 9789524931281.pdf. s.11–22. (Läst 1.4.2013)