Elever och studerande som drivkrafter bakom förändringar
Koordineringsprojektet för Lärspel och Virtuella miljöer, Konnevesi kommun Petri Lounaskorpi
Vi lever i förändringarnas tid och lärarens yrkeskunskap är utsatt för hårt tryck. En stor utmaning är frågan om vem ska lära läraren att lära elever och studerande att i sin tur lära sig i studera i de nya lärmiljöerna? Världen runt skolorna och läroanstalterna förändras och elever och studerande lever ett socialt liv på internet dygnet runt.
Eleverna och studerandena har kompetenser som de inte alltid förstår att de har. Färdigheterna för 2010-talet, som definierades redan under det förra decenniet, borde överföras till skolans vardag. Skolorna och läroanstalterna borde vara transparenta och lära samhällets blivande medlemmar färdigheter. En bromsande faktor är de lärare som enligt ett utlåtande ”lär som de själva lärt sig.” Och bland annat därför är det en krävande uppgift att få lärmiljöerna, ledarskapet och lärandet att dra nytta av detta decenniums teknologi.
I många grundskolor och gymnasier har lärarna emellertid redan i flera år använt sig av elevernas och studerandenas kunskaper och färdigheter som stöd och hjälp för andra elever. Detta arbetssätt har utnyttjats vid differentieringen av lärandet och genomförts bland annat i par- och grupparbete. De äldre, mer erfarna eleverna och studerandena handleder sina yngre kamrater och de skickligare eleverna hjälper de mindre erfarna. Dessa samma didaktiska modeller som lärarna behärskar fungerar utmärkt också ibruktagande av tekniken. Man har kanske bara inte kommit att tänka på det.
En utmaning för läroplanerna
De gällande läroplanerna tar inte klart ställning till och innehåller inte direkta mål för hur eleverna digitala färdigheter ska läras eller utvecklas. Därför har lärarna inte entydig kunskap om vad, när och hur tekniken borde ska tas upp i undervisningen. Man har inte heller definierat de färdigheter som eleverna borde uppnå – detta även om man i strategin för informationssamhället Finland redan 1995 definierades färdigheterna i informations- och kommunikationsteknik som medborgarfärdigheter i klass med skrivfärdigheterna. Didaktiken och pedagogiken i lärandet av skrivfärdigheterna är klara för alla lärare och de övas på varje lektion i alla läroämnen, men användningen av teknik är inte på samma sätt med i lärprocesserna och lärandet varje dag.
Utgångspunkten borde vara att man årskursvis definierar målen för elevernas digitala färdigheter i förskolan, den grundläggande utbildningen samt på gymnasiet. Då skulle man försäkra sig om att eleverna varje årskurs utvecklar och tillägnar sig dessa färdigheter under lektionerna i alla läroämnen. Lärarna måste veta vilka tekniska färdigheter de ska lära ut under sin lektion och vilken utrustning och vilka tjänster de kan använda som stöd för lärandet.
Ur lärarens synpunkt är det viktigast att i sin egen undervisning hitta små, praktiska lösningar som gör att eleverna och studerandena kan skapa slutprodukter eller utföra annan aktivitet genom att använda teknik under lektionerna. Läraren måste ofta själv finna de små stegen och de konkreta uppgifter eller arbeten där eleverna lär sig och övar tekniska färdigheter och som lärarna kan bedöma med befintliga bedömningskriterier. I annat fall kan användningen av teknik innebära extra arbete för läraren. I dag borde den här formen av planering vara en självklarhet och lika naturligt som den övriga lektionsplaneringen.
I början är det viktigt att lita på eleverna och studerandena och ha mod att låta dem experimentera med olika alternativ för att utföra sina arbeten. Genom att pröva sig fram finner läraren nya handlingsmodeller för utnyttjandet av digitala lärmiljöer och för elevernas eller studerandenas arbeten. På så sätt föds också olika praxis för mångsidigt utnyttjandet av teknologin.
Elever och studerande som stöd
Elever och studerande har fungerat som lärare eller lärarassistenter i alla tider. När det gäller användningen av teknologi är denna modell ytterst effektiv. I en grundskola med fadderverksamhet för eleverna i nybörjarundervisningen sammanställde eleverna i klass sex och klass två en liten sagobok. Eleverna bekantade sig i förväg med Bembölehistorierna och bildade efter det faddergrupper med två elever från vardera klassen. I varje grupp skapade man en egen Bembölehistoria. När berättelsen var färdig skrev sexorna upp den med textbehandling och tvåorna ritade bilder till den. När texterna och illustrationerna var färdiga skannade man bilderna eller fotograferade dem med digitalkamera, mobiltelefon eller surfplatta varefter de och texten sammanställdes till en sagobok. Man skrev ut exemplar av sagoboken, ett för varje medlem i gruppen och ett som överläts till ettorna som läsebok. Elevernas motivation var på topp under hela projektet, för i verkligheten framställde de en konkret produkt som ettorna sedan med iver använde för att lära sig grunderna i läsning.
Man har utnyttjat motsvarande arbetsätt i den grundläggande utbildningens högre årskurser, t.ex. i projekt inom biologi- och miljökunskap samt i projekt med genomgående tema. Utöver att läraren kunnat bedöma elevernas arbeten har deras produkter ofta sammanställts till bland annat utställningar eller använts under temakvällar för såväl vårdnadshavare som samarbetspartner i det omgivande samhället.
Ett annat mycket använd didaktisk modell är kamratundervisning. Enklast kan modellen genomföras så att läraren lär en elev eller studerande en färdighet som alla elever och studerande kommer att behöva. Till dessa hör till exempel att lära sig göra animation, att klippa en video, att lägga till en bild eller video. När eleven eller studeranden lärt sig färdigheten lär de färdigheten vidare till följande och läraren följer upp att allt blir rätt. Sedan lär den nylärda eleven samma färdighet vidare till en tredje och den första eleven kontrollerar att allt blir rätt. Så fortsätter man på samma sätt genom hela klassen eller varför inte hela skolan. Hur snabbt den här lärprocessen kan genomföras beror bl.a. på antalet tillgängliga datorer. Ju fler datorer eller andra verktyg desto fler grupper kan lära sig på samma gång.
Allt fler elever och studeranden använder molntjänster och samtidigt experimenterar de aktivt med de tillgängliga programmens möjligheter och hittar nya sätt att utföra olika funktioner. Dessa färdigheter och handlingsmodeller lär eleverna och studerandena gärna vidare till varandra och lärarna. Lärarens uppgift är att vara nyfiken och modig och fråga: ”Hur gjorde du det där, Johan? Kan du vara snäll och visa det för oss andra?” Elever med erfarenhet av att få agera som assistenter är utmärkta som stöd för lärarna i sådana här specifika färdigheter.
Allt oftare händer det också att eleverna och studerandena fungerar som stöd för lärarna både när det gäller att underhålla apparaterna och också att utveckla de digitala färdigheterna. I många skolor och läroanstalter används dessa elever som stöd även i klubbverksamhet, på valfria kurser eller till exempel i verksamheten med vänelever. Ett särskilt omnämnande förtjänar de situationer där det tekniska stödet har skötts av elevkåren eller t.ex. elevernas eller studerandenas andelslag som en del av företagarfostran. Detta kräver förstås lärare som är inspirerade att leda verksamheten.
Utmaningar för framtiden
Den föränderliga teknologiska verksamhetsmiljön och färdigheterna upplevs som krävande i samhället, men inom skolorna och läroanstalterna upplevs utmaningarna av många som nästan oöverkomliga. Samtidigt ligger det en resurs just i den mångsidiga kompetens som den här arbetsgemenskapets medlemmarnas har. Med rätta metoder och rätt inställning kan lärarna också använda elevernas och studerandenas experimentlusta, kunnande och färdigheter i genomförandet av lärprocesserna och ibruktagande av tekniken. De nya lärmiljöerna, verktygen och arbetssätten ska användas i sammanhang där de gör mest nytta och känns lämpliga att använda. Målet med undervisningen är att ge eleverna och studerandena de medborgarfärdigheter som krävs i samhället. Vid sidan av kunskaper i den traditionella läsningen och skrivningen ska man redan i de lägre årskurserna också lära eleverna mutlimodala färdigheter och färdigheter i att utnyttja teknik och de redskap tekniken erbjuder som stöd för elevens lärprocesser.
Olika tjänster och program kräver olika färdigheter. Därtill ska eleverna och studerandena tillägna sig de färdigheter som medföljer av användning av sociala medier, såsom aktivt deltagande, lyssnande, dataskydd och integritet.
I skolorna och läroanstalterna ska kravnivån på digital kompetens därför stiga i samma takt som färdigheterna utvecklas. Detta handlar om att å ena sidan gå framåt med små steg så att färdigheterna ökar genom konkret arbete, och å andra sidan att man får använda sina existerande färdigheter i studierna. I skolorna och läroanstalterna måste man alltså göra planer för hur tekniken syns i förskoleundervisningens, den grundläggande utbildningens och gymnasiets verksamhet och i de olika läroämnena. Användningen ska stödja utvecklingen av elevernas och studerandenas konkreta digitala färdigheter så att t.ex. alla gymnasieelever i framtiden har en jämlik möjlighet att delta i den digitaliserade studentexamen.
Länk
Koordineringsprojektet för Lärspel och Virtuella miljöer (OVI)
ERFARENHETER I OMLOPP – idéer för utveckling av lärmiljöernaTina Heino (red.), © Utbildningsstyrelsen Guider och handböcker 2013:7 ISBN 978-952-13-5637-7 (hft.) ISBN 978-952-13-5638-4 (pdf) ISSN-L 1798-906X ISSN 1798-906X (tryckt) ISSN 1798-9078 (online), Pärm27.11.2013