Hur skolbyggnaden kan förändra verksamhetskulturen

En­ligt Kom­mun­för­bun­dets ut­red­ning är grund­sko­le- och gym­na­sie- bygg­na­der­nas me­del­ål­der i Fin­land näs­tan 50 år. Av skol­bygg­na­der­nas vå­nings­yta har 60 pro­cent byggts fö­re grund­sko­le­re­for­men och cir­ka 90 pro­cent fö­re år 2000. (Kom­mun­för­bun­det; Kun­ti­en ra­ken­nus­kan­ta 2005, på fins­ka). Man upp­skat­tar att cir­ka 1 300 sko­lor är i ome­del­bart be­hov av re­no­ve­ring på grund av mö­geloch fukt­ska­dor (Fukt- och mö­gel­tal­ko; press­med­de­lan­de 29.9.2011. http://ho­me­tal­koot. fi/sv).

Om bygg­na­den är en ome­del­bar häl­so­risk för dess an­vän­da­re och en bygg­nads­tek­nisk re­no­ve­ring inte är eko­no­miskt lön­sam, är lös­ning­en att byg­ga nytt. I all­män­het för­sö­ker man lö­sa pro­ble­met ge­nom en to­tal­re­no­ve­ring. Ty­värr gör man ofta en­dast en tek­nisk to­tal­re­no­ve­ring och då mär­ker man inte att den de­cen­ni­er gam­la bygg­na­den stö­der för­åld­ra­de upp­fatt­ning­ar om lä­ran­de och verk­sam­hets­kul­tur. Bygg­na­den har allt­så bli­vit ett hin­der för ut­veck­ling­en och en re­form av sko­lans el­ler lä­ro­an­stal­tens verk­sam­hets­kul­tur.

Pa­trick Ae­bi­scher, ord­fö­ran­de för EPFL (Eco­le Po­ly­te­ch­ni­que Fédéra­le de Lau­san­ne): ”Rolex Le­ar­ning Cen­ter är ett ex­em­pel på en plats där de tra­di­tio­nel­la grän­ser­na mel­lan ve­ten­skaps­gre­nar­na samt mel­lan sko­lan och ut­om­stå­en­de or­ga­ni­sa­tio­ner för­svin­ner.

Totalrenovering av byggnaden – en missad chans?

Det är myck­et svårt att änd­ra den be­fint­li­ga verk­sam­hets­kul­tu­ren och en för­änd­ring på sam­funds­ni­vå har kon­sta­te­rats vara myck­et lång­sam.

Det är myck­et svårt att änd­ra den be­fint­li­ga verk­sam­hets­kul­tu­ren och en för­änd­ring på ge­men­skap­ni­vå har kon­sta­te­rats vara myck­et lång­sam.

Läg­li­ga till­fäl­len för pla­ne­ring och ge­nom­fö­ran­de av en för­änd­ring av verk­sam­hets­kul­tu­ren är bl.a. oli­ka för­änd­rings­fak­to­rer i an­slut­ning till verk­sam­he­ten el­ler verk­sam­hets­mil­jön, så­som en ny lä­ro­plan, en to­tal­re­no­ve­ring av sko­lan el­ler lä­ro­an­stal­ten el­ler upp­fö­ran­det av en helt ny bygg­nad.

Lä­ro­pla­ner­na för­ny­as med jäm­na mel­lan­rum och har un­der hela den fin­länds­ka grund­sko­lans och gym­na­si­ets ex­i­stens va­rit ef­fek­ti­va verk­tyg som styrt verk­sam­hets­kul­tu­ren. Lä­ro­pla­nens ef­fekt i den­na be­ty­del­se har un­der den se­nas­te ti­den bli­vit mind­re i och med att de fy­sis­ka ut­rym­me­na allt mer säl­lan stö­der den verk­sam­hets­kul­tur som man be­skri­ver i lä­ro­pla­nen. Pro­ble­met ser ut att gäl­la den hel­het som lär­mil­jö­er­na ut­gör ock­så i vi­da­re me­ning. Hur bor­de man upp­da­te­ra lär­mil­jö­hel­he­ten så att den stö­der den verk­sam­hets­idé som lä­ro­pla­nen be­skri­ver?

En cen­tral frå­ga i ett bygg­nads­pro­jekt är att lä­rar­na, rek­torn och den öv­ri­ga per­so­na­len har möj­lig­het att på­ver­ka pro­jek­tets pla­ne­ring i ett till­räck­ligt ti­digt ske­de. En upp­da­te­ring av lo­ka­ler­nas funk­tio­na­li­tet bör all­tid in­gå i re­no­ve­ring. Det för­ut­sät­ter att pla­ne­rar­na, i syn­ner­het lä­rar­na, rek­torn och den öv­ri­ga per­so­na­len har en klar upp­fatt­ning om två frå­gor: Vil­ka ut­rym­mes­lös­ning­ar stö­der verk­sam­hets­idén, stu­di­er­na och lä­ran­det en­ligt lä­ro­pla­nen? Vil­ka lös­ning­ar be­grän­sar verk­sam­hets­idén, stu­di­er­na och lä­ran­det en­ligt lä­ro­pla­nen?

Lä­rar­na och rek­to­rer­na har myck­et oli­ka be­red­skap att fin­na svar på des­sa frå­gor. Det är ofta svårt för en lä­ra­re el­ler rek­tor som kanske har ar­be­tat i sam­ma bygg­nad un­der hela sin kar­ri­är att se hur man kan ut­veck­la den be­fint­li­ga mil­jön i en mer funk­tio­nell rikt­ning. Där­för bor­de det i re­pa­ra­tions­pro­jekt in­gå ut­bild­ning för rek­to­rer­na och lä­rar­na om lär­mil­jö­er­nas hel­het, dvs. om lär­land­ska­pet. De bor­de få in­for­ma­tion om de möj­lig­he­ter som den för­än­der­li­ga tek­ni­ken och ex­per­ti­sen er­bju­der den fy­sis­ka mil­jön (till ex­em­pel aku­stik, be­lys­ning, yt­ma­te­ri­al, möb­le­ring).

I fram­ti­den hand­lar mer­par­ten av byg­gan­det av grund­sko­lor och gym­na­si­er i Fin­land om re­pa­ra­tions­byg­gan­de. Med tan­ke på ut­veck­ling­en av verk­sam­hets­kul­tu­ren är det yt­terst vik­tigt att ut­rym­me­nas pe­da­go­gis­ka funk­tions­dug­lig­het upp­da­te­ras i sam­band med re­no­ve­ring­en. Ur pe­da­go­gisk syn­punkt har vi inte råd att för­lo­ra den chans som en re­no­ve­ring in­ne­bär för ut­veck­ling av verk­sam­hets­mil­jön och dess an­vänd­bar­het.

Vid re­no­ve­ring­ar nö­jer man sig ofta med en­dast en bygg­nads­tek­nisk re­no­ve­ring.

Grund­sko­lor­nas och gym­na­si­er­nas ut­rym­men har i prin­cip för­bli­vit rätt så oför­änd­ra­de. Man har kun­nat dela upp ut­rym­me­na i hu­vud­drag i så­da­na som till sin na­tur är halvt pri­va­ta (klass­rum­men) och så­da­na som är of­fent­li­ga (kor­ri­do­ren).

Stu­di­er­na och un­der­vis­ning­en har skett i rum som i hu­vud­sak till sin na­tur är halvt pri­va­ta. Till dem hör klass­rum­men och and­ra slut­na rum av­sed­da för väx­el­ver­kan i un­der­vis­nings­syf­te. De ut­rym­men som blir ut­an­för des­sa är till stor del till sin na­tur of­fent­li­ga som har an­vänts i hu­vud­sak för ge­nom­gång. Den öka­de mång­si­dig­he­ten i un­der­vis­nings- och stu­die­me­to­der­na, de nya möj­lig­he­ter­na som tek­no­lo­gin för med sig, ök­ning­en av lä­rar­nas sam­un­der­vis­ning och att spe­ci­al­stö­dets tyngd­punkt flyt­tats till en del av verk­sam­he­ten i grupp, har in­ne­bu­rit nya krav ock­så på de fy­sis­ka rum­men. Ut­över de of­fent­li­ga och halvt pri­va­ta rum be­hövs ock­så pri­va­ta och halvt of­fent­li­ga rum som gör det möj­ligt för lä­rar­na, ele­ver­na och stu­de­ran­de­na att ar­be­ta smi­digt och mång­si­digt. Den fy­sis­ka mil­jön ska gö­ra det möj­ligt att stu­de­ra själv­stän­digt, i par el­ler i små el­ler sto­ra grup­per.

I bäs­ta fall fun­ge­rar ut­rym­me­na som ett vik­tigt stöd för verk­sam­hets­kul­tu­ren och dess ut­veck­ling, i värs­ta fall är de ett hin­der. En omänd­ring av ut­rym­me­na fun­ge­rar ock­så som en ef­fek­tiv ka­ta­ly­sa­tor i för­änd­ring­en av verk­sam­hets­kul­tu­ren och kan sty­ra ar­bets­ge­men­ska­pens verk­sam­het mot en mer om­fat­tan­de och ge­nom­gri­pan­de för­änd­ring.

Del­ak­tig­het i pla­ne­rings­ske­det är en form av an­vän­dar­cen­tre­rad pla­ne­ring där må­let ut­över de pla­ne­rings­an­vis­ning­ar som man får av an­vän­dar­na är att få an­vän­dar­na att för­bin­da sig till den nya verk­sam­hets­kul­tu­ren i den nya verk­sam­hets­mil­jön. I del­ak­tig pla­ne­ring be­hand­las an­vän­da­ren som pla­ne­ra­re. An­vän­dar­nas vik­ti­gas­te upp­gift är att hjäl­pa pla­ne­rar­na att hål­la sig till rätt rikt­ning samt att ut­veck­la en vi­da­re för­stå­el­se för det pe­da­go­gis­ka slut­re­sul­tat man vill nå. An­vän­dar­na ska kun­na ska­pa sig en sam­man­häng­an­de hel­hets­bild om hur den gam­la bygg­na­den om­vand­las till en del av det mo­der­na lär­land­ska­pet.

En to­tal­re­no­ve­ring av bygg­na­den ska all­tid kopp­las sam­man med en upp­da­te­ring av dess funk­tio­na­li­tet. Det­ta in­ne­bär ett frik­tions­fritt sam­ar­be­te mel­lan den pe­da­go­gis­ka an­vänd­ning­en och ut­rym­mes­pla­ne­ring­en från att pro­jek­tet in­leds till att re­pa­ra­tio­ner­na slut­förts. Ett bra red­skap för det­ta är me­to­den del­ak­tig pla­ne­ring, som bå­de de som an­vän­der bygg­na­den och de som pla­ne­rar och ge­nom­för to­tal­re­no­ve­ring­en drar nyt­ta av. Det vik­ti­gas­te i pro­ces­sen är att bil­da en upp­fatt­ning om den hel­het som de oli­ka lär­mil­jö­er­na ut­gör, dvs. grep­pa lär­land­ska­pet bå­de ur pe­da­go­gisk och bygg­nads­tek­nisk syn­punkt.

Det pedagogiska ledarskapet ur lärlandskapsperspektiv

Vil­ka egen­ska­per har verk­sam­hets­kul­tu­ren i en så­dan grund­sko­la el­ler så­dant gym­na­si­um där för­änd­ring sker lät­tast?

De nya mång­si­di­ga lär­mil­jö­er­na un­der ut­veck­ling er­bju­der mer om­fat­tan­de pe­da­go­gis­ka ut­veck­lings­möj­lig­he­ter än nå­gon­sin för­ut. Att tek­no­lo­gin ut­veck­las så att den är allt lät­ta­re att an­vän­da och hela ti­den är när­va­ran­de, att ar­bets­me­to­der­na och -kul­tu­ren över­går från in­di­vid­cen­tre­ra­de hand­ling­ar till allt mer sam­ar­bet­scen­tre­ra­de samt att upp­märk­sam­he­ten fästs på byg­gan­det och upp­bygg­na­den av ele­vens och stu­de­ran­dens per­son­li­ga lärstig är fak­to­rer som re­dan idag på­ver­kar hur det pe­da­go­gis­ka tän­kan­det och den pe­da­go­gis­ka verk­sam­he­ten ut­veck­las, och kom­mer att fort­sät­ta på­ver­ka ock­så i fram­ti­den. Om ar­bets­ge­men­ska­pen inte har en ge­men­sam stånd­punkt om ut­veck­ling­ens rikt­ning, mål och de me­to­der med vil­ka ut­veck­lings­ar­be­tet styrs och verk­ställs, kan det­ta ock­så vara pro­ble­ma­tiskt ur den en­skil­da lä­ra­rens syn­punkt.

Ubi­ko-pro­jek­tets plan över ut­rym­me­na för att för­änd­ra sko­lans verk­sam­hets­kul­tur, Ule­å­borgs uni­ver­si­tets öv­nings­sko­la.

Verk­sam­hets­kul­tu­ren ut­tryck­er det pe­da­go­gis­ka tän­kan­de som rå­der i ar­bets­ge­men­ska­pen. Dess ut­veck­ling för­ut­sät­ter ett ge­men­samt, djup­gå­en­de över­vä­gan­de om verk­sam­he­tens pe­da­go­gis­ka grun­der bå­de hos hela ar­bets­ge­men­ska­pen och den en­skil­da lä­ra­ren. Verk­sam­hets­kul­tu­ren syns bl.a. i

•  de un­der­vis­nings­me­to­der som lä­rar­na an­vän­der
•  lä­ro­med­len
•  de lär­mil­jö­er som an­vänds
•  väx­el­ver­kan mel­lan ele­ver och lä­ra­re och
•  an­vänd­ning­en av ut­rym­me­na.

Det är lät­tast att ge­nom­fö­ra en för­änd­ring i en sko­la el­ler lä­ro­an­stalt där man

• sö­ker och god­kän­ner ock­så ne­ga­tiv re­spons om ar­bets­ge­men­ska­pens och dess in­di­vi­ders verk­sam­het
• för­bin­der sig till kon­ti­nu­er­lig för­änd­ring av kul­tur och lä­ran­de
• upp­munt­rar till flex­i­bi­li­tet i ut­veck­ling­en och föl­jan­det av verk­sam­hets­stra­te­gin
• be­lö­nar risk­ta­gan­de
• spor­rar till risk­ta­gan­de i de­fi­ni­tio­nen av ar­bets­be­skriv­ning­ar­na
• kon­cen­tre­rar sig på att stär­ka för­tro­en­det och sam­ar­be­tet.

Sy­nen på en sko­las el­ler lä­ro­an­stalts fram­gångs­ri­ka led­ning har länge va­rit att le­dar­an­sva­ret för­de­las på ar­bets­ge­men­ska­pens and­ra med­lem­mar. Ett del­ak­tigt, de­lat le­dar­skap har va­rit en stark prin­cip. Med hjälp av det de­la­de le­dar­ska­pet är det ock­så möj­ligt att und­vi­ka att upp­gif­ter­na ho­pas. Man för­vän­tar sig att verk­sam­hets­kul­tu­ren och ar­bets­sät­ten ut­veck­las i en allt mer kol­lek­tiv rikt­ning.

Prin­ci­pen för ett del­ak­tigt le­dar­skap är att de mänsk­li­ga re­sur­ser­na är ar­bets­ge­men­ska­pens vik­ti­gas­te till­gång. I må­len har man gett ut­tryck för ge­men­samt god­kän­da vär­den och verk­sam­hets­stra­te­gi­er, för­tro­en­det för män­ni­skor­na, för­hind­ran­det av att do­mi­ne­ran­de per­so­ner sti­ger fram samt en strä­van ef­ter att ut­nytt­ja alla för­må­gor och re­sur­ser, att spri­da och ut­by­ta in­for­ma­tion så öp­pet som möj­ligt, att få fram oli­ka tan­kar och lös­nings­al­ter­na­tiv, att del­ta ak­tivt och att ut­nytt­ja ar­be­te i små grup­per. Det har vi­sat sig att ar­be­te i små grup­per ökar en­ga­ge­mang­et i be­slut och or­ga­ni­sa­tio­nen. Man har ock­så sett att det ökar öp­pen­he­ten samt för­tro­en­det och det öm­se­si­di­ga stö­det.

Ef­ter­som lär­land­ska­pet har en så stor roll i främ­jan­det av ar­bets­häl­san och som stöd för lä­ran­det och un­der­vis­ning­en, mås­te det ges stör­re tyngd i den pe­da­go­gis­ka led­ning­en och pla­ne­ring­en. Å and­ra si­dan tving­ar det stän­digt för­än­der­li­ga lär­land­ska­pet med sin splitt­ra­de ka­rak­tär, den pe­da­go­gis­ka led­ning­en och pla­ne­ring­en mot sam­fälld led­ning och pla­ne­ring. Man kan inte anta att en per­son läng­re har ak­tu­ell in­for­ma­tion om all­ting.

Från problembyggnad till de nya möjligheternas lärlandskap

Att byg­ga en ny grund­sko­la el­ler ett nytt gym­na­si­um el­ler att gö­ra en to­tal­re­no­ve­ring av en gam­mal bygg­nad så att dess ut­rym­men och tek­no­lo­gi mot­sva­rar nu­va­ran­de och kom­man­de in­lär­nings- och un­der­vis­nings­be­hov, ga­ran­te­rar inte en­samt att un­der­vis­ning­en och lä­ran­det för­änd­ras. Om man vill få till stånd en håll­bar ut­veck­ling och be­stå­en­de för­änd­ring­ar, mås­te upp­märk­sam­he­ten fäs­tas i syn­ner­het på för­änd­ring av verk­sam­hets­kul­tu­ren. Pla­ne­ring, byg­gan­de, möb­le­ring och de tek­nis­ka lös­ning­ar­na som be­ak­tar de oli­ka ak­tö­rer­na och de­ras be­hov möj­lig­gör en syn­lig ut­veck­ling av verk­sam­hets­kul­tu­ren på en ge­nu­int prak­tisk ni­vå. Ut­form­ning­en och ut­veck­ling­en av verk­sam­hets­kul­tu­ren krä­ver dock ock­så att lä­rar­na och ar­bets­ge­men­ska­pens öv­ri­ga ak­tö­rer ar­be­tar ak­tivt re­dan in­nan ut­rym­me­na blir fär­di­ga. Om sko­lans el­ler lä­ro­an­stal­tens verk­sam­hets­idé och de ar­bets­me­to­der som stö­der den har be­hand­lats och god­känts bland lä­rar­na och de öv­ri­ga ak­tö­rer­na, når man en si­tu­a­tion där rum­men, möb­ler­na och de tek­nis­ka lös­ning­ar­na tjä­nar verk­sam­hets­kul­tu­ren och dess ut­veck­ling.

Lä­rar­nas fort­bild­nings­verk­stad i Joen­suu med te­mat tolk­ning av skol­bygg­na­den och pla­ne­ring av lär­mil­jön.

Ett pro­blem har va­rit hur bygg­na­den kan gö­ras om till en del av de nya möj­lig­he­ter­nas lär­land­skap där ele­ven och lä­ra­ren trivs och där det sker me­nings­fullt lä­ran­de – även ut­an­för lek­tio­ner­na. Det sys­tem som styr ge­nom­fö­ran­det av den­na för­änd­rings­pro­cess har i fram­ti­den en yt­terst stor na­tio­nell, in­ter­na­tio­nell, pe­da­go­gisk, verk­sam­hets­kul­tur­mäs­sig och eko­no­misk be­ty­del­se.

Käl­lor

Ar­gy­ris, C. 2012. Or­ga­ni­za­tio­nal Traps: Le­a­ders­hip, Cul­tu­re, Or­ga­ni­za­tio­nal De­sign. Ox­ford Uni­ver­si­ty Press.

Kom­mun­för­bun­det, 2005.Kun­ti­en ra­ken­nus­kan­ta 2005 (på fins­ka), http://www.kun­nat.net/fi/ asi­an­tun­ti­ja­pal­velut/yty/to­i­mi­ti­lat/kun­kor/ Do­cu­ments/Kun­ti­en%20ra­ken­nus­kan­ta%202005.pdf

Fukt- och mö­gel­tal­ko; press­med­de­lan­de 29.9.2011. ho­me­tal­koot.fi http://www.ho­me­tal­koot.fi/sv

La­hel­ma, E., Gor­don, T. (red.) 2003.

Kou­lun ar­kea tut­ki­mas­sa: ylä­as­teen erot ja erilaisuu­det. (Att un­der­sö­ka sko­lans var­dag: olik­he­ter och di­ver­si­tet i hög­sta­di­et, på fins­ka) Hel­sing­fors stads ut­bild­nings­verk. http://www.hel­sin­ki.fi/ktl/kufe/El­i­na+La­hel­ma+ja+Tu­u­la+Gor­don+%28toim.%29, +Kou­lun+ar­kea+tut­ki­mas­sa+ylas­teen+erot+ja+erilaisuu­det.pdf

Palm­gren, A. 2012. Os­al­li­s­ta­van su­unnit­telun ty­ö­ka­lu­jen tut­ki­mi­nen tun­ne­ti­lo­jen avul­la. Aal­to-uni­ver­si­te­tet. http://lib.tkk.fi/Dipl/2012/urn100722.pdf

Ron­ka­i­nen, P. 2012. Yh­te­i­nen tehtävä. Mu­u­tok­sen ava­a­ma ke­hittämis­pyr­kimys opet­ta­jayh­te­i­sös­sä. Itä-Suo­men yli­o­pi­sto, Joen­suu. http://epu­bli­ca­tions.uef.fi/pub/urn_isbn_978-952-61- 0799-8/urn_isbn_978-952-61-0799-8.pdf