Planering och deltagande är allas sak

När för- och grund­sko­lan samt gym­na­si­et ut­veck­las ska hela ar­bets­ge­men­ska­pen vara med. För att få alla att kän­na sig del­ak­ti­ga i ut­veck­ling­en, ska ge­men­ska­pens alla med­lem­mar hö­ras. Ofta är det så att det är de iv­ri­gas­te el­ler de mest mot­strä­vi­ga som hörs mest. En stor del av män­ni­skor ut­tryck­er inte sina åsik­ter utan för­blir tys­ta ef­ter­som alla inte har star­ka åsik­ter åt det ena el­ler and­ra hål­let. När en­dast de ex­tre­ma rös­ter­na hörs, upp­står lätt en för­vrängd bild av hel­hets­si­tu­a­tio­nen. Det finns än­då oli­ka möj­lig­he­ter att ta reda på vad män­ni­skor­na tän­ker. Ett sätt att få en san­nings­en­lig upp­fatt­ning om si­tu­a­tio­nen är att be­gä­ra män­ni­skors åsik­ter ano­nymt Att för­de­la pla­ne­rings­ar­be­tet mel­lan mind­re grup­per är ock­så ett sätt att få fle­ra per­so­ner med i ut­veck­lings­ar­be­tet. Med sam­ar­be­te och ge­nom att er­bju­da alla en ge­nu­in möj­lig­het att på­ver­ka kan man få hela ar­bets­ge­men­ska­pen att dra åt sam­ma håll.

Sko­lan el­ler lä­ro­an­stal­ten ska ut­veck­las från sina egna ut­gångs­punk­ter. Må­len ska dock fast­stäl­las för många år fram­åt. Mål och vi­sio­ner de­fi­ni­e­ras ofta i de kom­mun­spe­ci­fi­ka pla­ner­na för an­vänd­ning av tek­nik i un­der­vis­ning­en, men ge­nom­fö­ran­det fås bätt­re igång när sko­lans el­ler lä­ro­an­stal­tens si­tu­a­tion först be­döms om­sorgs­fullt vid den ak­tu­el­la tid­punk­ten. Med det­ta som grund de­fi­ni­e­ras de kon­kre­ta ut­veck­lings­åt­gär­der­na till­sam­mans.

Vad ska man kartlägga?

Sko­lan el­ler lä­ro­an­stal­ten kan be­trak­tas som en hel­het som in­ne­hål­ler oli­ka lär­mil­jö­er, verk­sam­hets­kul­tu­ren och de per­so­ner som ver­kar där. Som ut­gångs­punkt för ut­veck­ling­en av den­na hel­het kan man an­vän­da dels oli­ka kart­lägg­nings­upp­gif­ter, dels mål och vi­sio­ner som grun­dar sig på kom­mu­na­la och riks­om­fat­tan­de tyngd­punk­ter. Med des­sa som grund kan man i sko­lan el­ler lä­ro­an­stal­ten ut­ar­be­ta mer kon­kre­ta pla­ner för vil­ka mål man stäl­ler för till ex­em­pel tre år fram­åt och hur de ska upp­nås. Hela ut­veck­lings­pro­ces­sen är dock cyk­lisk, vil­ket in­ne­bär att si­tu­a­tio­nen ska be­dö­mas på nytt ge­nom ut­vär­de­ring, pla­ne­ring och ut­veck­ling för att kun­na fort­sät­ta ut­veck­lings­ar­be­tet.

An­vänd­ning­en av tek­nik kan kart­läg­gas till ex­em­pel med en ano­nym en­kät. På så sätt får man en hel­hets­bild av den un­der­vis­nings­tek­no­lo­gis­ka si­tu­a­tio­nen i sko­lan el­ler lä­ro­an­stal­ten. Med en­kä­ten kan man ock­så klar­läg­ga vil­ken tek­nik man har till för­fo­gan­de, hur den fun­ge­rar och hur man er­bju­der stöd och idé­er för an­vänd­ning av den. Ock­så per­so­na­lens kun­nan­de och sätt att ut­nytt­ja tek­ni­ken i un­der­vis­ning­en och i det öv­ri­ga ar­be­tet kom­mer fram. Dess­utom är det vik­tigt att ut­re­da per­so­na­lens at­ti­ty­der, för en­ligt un­der­sök­ning­ar har man ob­ser­ve­rat att des­sa på­ver­kar kun­ska­per­na och an­vänd­ning­en.

Ett bra verk­tyg för be­döm­ning av den di­gi­ta­la verk­sam­hets­kul­tu­ren är Ope­ka­t­jäns­ten som är fritt till­gäng­ligt för alla på in­ter­net. För Ope­ka har man med hjälp av ett ex­pert­team och ut­i­från un­der­sök­ning­ar valt vä­sent­li­ga frå­gor för att mä­ta pre­cis des­sa sa­ker. När var­je med­lem av per­so­na­len sva­rar på be­döm­nings­verk­ty­gets frå­gor får sko­lan el­ler lä­ro­an­stal­ten en sam­man­satt rap­port om de star­ka och sva­ga si­dor­na i den egna di­gi­ta­la verk­sam­hets­kul­tu­ren. Ope­ka ger svar på och lyf­ter fram de sa­ker som krä­ver spe­ci­ell upp­märk­sam­het i pla­ne­ring­en av pe­da­go­giskt tek­ni­kan­vänd­ning. Dess­utom får var och en som sva­rat på en­kä­ten en egen rap­port och en be­döm­ning av hur han el­ler hon pla­ce­rar sig i för­hål­lan­de till and­ra som be­sva­rat en­kä­ten på sin ar­bets­plats, inom sin kom­mun samt na­tio­nellt.

Visioner och planer blir verklighet

Vi­sio­ner­na flyt­tas in i var­da­gen ge­nom pla­nen för ge­nom­fö­ran­de. Det är bäst att hål­la pla­ner­na re­a­lis­tis­ka och så kon­kre­ta som möj­ligt. Sko­lan el­ler lä­ro­an­stal­ten kan ha en lång­sik­tig plan för pe­da­go­giskt an­vänd­ning av tek­no­lo­gi, till ex­em­pel för 3–5 år, som grun­dar sig på de egna mål­sätt­ning­ar­na. I den­na plan ska må­len de­fi­ni­e­ras. En nog­gran­na­re lan f ge­nom­fö­ran­de ut­ar­be­tas för ett år i sän­der och den kan till ex­em­pel vara en del av verk­sam­hets­pla­nen. Den­na plan ska in­ne­hål­le kla­ra åt­gär­der.

Det är bra att ta hela per­so­na­len med i fram­ställ­ning­en av des­sa ut­veck­lings­verk­tyg. När man går ige­nom re­sul­ta­ten av kart­lägg­ning­en, till ex­em­pel un­der lä­r­ar­mö­ten, för­äld­ra­kväl­lar el­ler elev­kå­rens mö­ten, får man igång den ge­men­sam­ma ut­veck­ling­en på ett na­tur­ligt sätt. De re­sul­tat som sko­lan el­ler lä­ro­an­stal­ten fått och de na­tio­nel­la jäm­fö­rel­ser­na väck­er dis­kus­sion och för­slag om åt­gär­der. När man dis­ku­te­rar re­sul­ta­ten bland per­so­na­len blir det klart vil­ka del­om­rå­den som gäl­ler vem. På det­ta sätt kan man på lämp­li­ga per­so­ner för­de­la an­svars­om­rå­de­na för ut­ar­be­tan­det av en plan för tek­ni­kan­vänd­ning­en och -ad­mi­ni­stra­tio­nen samt de åt­gär­der som bör vid­tas.

Ett fun­ge­ran­de ut­veck­lings­ar­be­te för den pe­da­gogs­ka an­vänd­ning­en av tek­nik för­ut­sät­ter ett funk­tions­dug­ligt team där an­sva­ret för pla­ne­ring­en och ge­nom­fö­ran­det har för­de­lats tyd­ligt. Tea­met kan be­stå av rek­torn, lä­rar­na och and­ra re­pre­sen­tan­ter för per­so­na­len. Rek­torns roll är vik­tig ef­ter­som han el­ler hon har be­fo­gen­het att fat­ta be­slut, för­de­la re­sur­ser, de­le­ge­ra upp­gif­ter samt för­hand­la med kom­mu­nens or­gan om even­tu­el­la tilläggs­re­sur­ser. Pla­ne­ring­en av tek­ni­kan­vänd­ning­en kan inte vara be­ro­en­de av en enda per­son.

Med hjälp av pla­nen fast­stäl­ler man må­len för sko­lans el­ler lä­ro­an­stal­tens di­gi­ta­la be­red­skap som byg­ger på lo­ka­la mål. Pla­nen kan be­stå av föl­jan­de hel­he­ter:

En egen vi­sion, egna tyngd­punk­ter och mål i ut­nytt­jan­det av tek­nik i un­der­vis­ning­en och den öv­ri­ga verk­sam­he­ten.

• Ut­i­från de kart­lag­da re­sul­ta­ten:

• an­skaff­ning av un­der­vis­nings­tek­nisk ut­rust­ning (ap­pa­ra­ter, pro­gram­va­ra, in­for­ma­tions­sys­tem och nät) samt ut­veck­ling av an­vänd­nings­sätt och stöd­tjäns­ter
• ut­veck­ling av den di­gi­ta­la verk­sam­hets­kul­tu­ren och dess led­ning
• ut­veck­ling av pe­da­go­gisk an­vänd­ning av tek­nik
•  ut­veck­ling av per­so­na­lens kun­ska­per

• Må­len för ele­ver­nas och stu­de­ran­de­nas di­gi­ta­la kom­pe­tens per års­kurs en­ligt lä­ro­pla­nen.

Dess­utom ska man i pla­nen de­fi­ni­e­ra med vil­ket slags team ut­veck­lings­ar­be­tet görs och hur ar­be­tet i fort­sätt­ning­en be­döms och följs upp.

Ut­i­från den lång­sik­ti­ga pla­nen ut­ar­be­tas år­li­gen sko­lans el­ler lä­ro­an­stal­tens ge­nom­fö­ran­de­plan för tek­ni­kan­vänd­ning som en del av den all­män­na verk­sam­hets­pla­nen. I pla­nens oli­ka de­lar ska må­len, ge­nom­fö­ran­det, re­sur­ser­na, upp­följ­ning­en och an­sva­ret sy­nas. Pla­nen ska vara re­a­lis­tisk och får där­för inte in­ne­hål­la allt­för högt­fly­gan­de el­ler ore­a­lis­tis­ka mål (till ex­em­pel när fi­nan­si­e­ring sak­nas) och den får inte ha för många mål­sätt­ning­ar.

Ef­ter­som sko­lans plan för tek­ni­kan­vänd­ning fo­ku­se­rar på den ad­mi­ni­stra­ti­va an­vänd­ning­en och på lä­rar­nas syn­vin­kel, bör en ut­veck­lings­plan för ele­ver­nas och stu­de­ran­de­nas di­gi­ta­la fär­dig­he­ter ut­ar­be­tas för var­je års­kurs, äm­ne och kurs. Det­ta krä­ver en en­ga­ge­rad sats­ning från hela lä­rar­kå­ren. En­dast på det­ta sätt åstad­kom­mer man en täck­an­de hel­het och det upp­kom­mer inga bris­ter i ele­ver­nas fär­dig­he­ter. Det lö­nar sig ock­så att ta reda på ele­ver­nas åsik­ter och ut­nytt­ja de­ras fär­dig­he­ter.

Hur pla­ner­na över an­vänd­ning­en av tek­nik verk­ställts samt hur ef­fek­ti­va åt­gär­der­na va­rit, bör år­li­gen föl­jas upp och ut­vär­de­ras. Upp­följ­ning­en kan gö­ras till ex­em­pel med Ope­ka-tjäns­ten som vi­sar om sko­lan el­ler lä­ro­an­stal­ten har ut­veck­lats och kom­mit när­ma­re sitt mål.

Prak­tis­ka er­fa­ren­he­ter I Tam­mer­fors stad har man re­dan i fle­ra år tilläm­pat den nämn­da mo­del­len. Sta­den de­fi­ni­e­rar sina mål i sin egen tek­no­lo­giplan, som 2013 ut­vid­ga­des till en plan på re­gi­o­nal ni­vå och land­skaps­ni­vå. Sko­lor­na och lä­ro­an­stal­ter­na ju­ste­rar den­na plan en­ligt sin egen ni­vå bå­de i sin tre­års- och ett­års­plan.

För att man på ett hel­täck­an­de sätt ska kun­na föl­ja upp och be­dö­ma hur pla­ner­na ge­nom­förs tog man i Tam­mer­fors tjäns­ten Ope­ka i bruk. Att an­vän­da en en­kät har va­rit me­nings­fullt för lä­rar­na för de har sam­ti­digt fått jäm­fö­rel­se­ma­te­ri­al om bå­de sig själ­va och si­tu­a­tio­nen i sko­lan. Dess­utom har de upp­levt att de­ras svar har be­ty­del­se och att de är mera mo­ti­ve­ra­de att del­ta i sko­lans öv­ri­ga pla­ne­ring.

Trots det krä­ver pla­ne­rings­ar­be­tet stöd och kom­pe­tens från ut­bild­nings­an­ord­na­ren, in­for­ma­tions­för­valt­ning­en och be­ro­en­de på si­tu­a­tio­nen ock­så från sam­ar­bet­s­par­ten. I fle­ra av pro­jek­ten och i sko­lor­nas ut­veck­lings­verk­sam­het, har det vi­sat sig att rek­torn, i egen­skap av le­da­re för pro­ces­sen, och tek­nik­tea­mets sam­ar­be­te med led­ning­en har en sär­skilt vik­tig roll.

Län­kar

Lait­te­i­den ja oh­jel­misto­jen käyttö suo­malai­sis­sa kou­lu­is­sa vu­on­na 2012 -sel­vi­tys

http://tam­pub.uta.fi/hand­le/10024/68061

Tam­pe­reen seudun tvt-su­un­ni­tel­mat

http://tvt.tam­pe­re­ense­u­tu.fi/su­un­ni­tel­mat/