Mot en lärande organisation

I en lä­ran­de or­ga­ni­sa­tion ges var och en ut­rym­me och tid att lä­ra sig nya sa­ker och dela med sig av sitt kun­nan­de. Dess med­lem­mar får bli in­spi­re­ra­de av vad de gör och det styrs av ge­men­sam­ma mål. Inom or­ga­ni­sa­tio­nen finns myck­et kon­struk­tiv re­spons som stöd för lä­ran­det. Ett mång­si­digt ut­nytt­jan­de av tek­ni­ken iden­ti­fi­e­ras i or­ga­ni­sa­tio­nen som en ef­fek­tiv me­tod att ska­pa och dela in­for­ma­tion samt att kom­mu­ni­ce­ra. Var­je med­lem vet för vem och var­för man ar­be­tar.

Innovation i den digitala eran

Till ex­em­pel i Sal­la kom­mun finns en hand­lings­mo­dell för hur man stär­ker lä­rar­nas di­gi­ta­la fär­dig­he­ter. Den­na hand­lings­mo­dell kom till i ut­veck­lings­pro­jek­tet Di­giai­kaa in­no­vo­i­ma­an (In­no­va­tion i den di­gi­ta­la eran). I den fär­da­des man mot en lä­ran­de or­ga­ni­sa­tion och man upp­da­te­ra­de grund­sko­lor­na till den di­gi­ta­la eran. Som hjälp an­vän­des men­tor­verk­sam­het, fort­bild­ning av lä­rar­na och so­ci­alt lä­ran­de. Dess­utom pro­va­des en fa­s­in­de­lad mo­dell av­sedd för pla­ne­ring av ut­vid­ga­de stu­die­pe­ri­o­der för tek­ni­k­un­der­vis­ning.

Ut­veck­lings­ar­be­tet styr­des av upp­fatt­ning­en om sko­lan som en lä­ran­de or­ga­ni­sa­tion med ex­per­ter som för­trup­per som spri­der kun­nan­de och iver – det­ta trots att en stor del av lä­rar­na i ut­veck­lings­pro­jek­tets in­le­dan­de fas (2010) an­vän­de di­gi­tal tek­nik en­dast i form av e-post. När lä­rar­na fick ut­bil­da sig in­för för den di­gi­ta­la eran tog man inte av­stamp i tek­ni­ken, utan man kon­cen­tre­ra­de sig på pe­da­go­gi­ken där lä­ran­det och un­der­vis­ning­en ut­vid­ga­des med hjälp av tek­nik. Det­ta kun­de man se till ex­em­pel i att lä­rar­na an­vän­de fi­gu­ren in­vid som grund för sin egen pla­ne­ring.

Vid ut­bild­ning­en ut­nytt­ja­des be­fint­lig ut­rust­ning och som lär­mil­jö an­vän­de man Purot.net-wikin el­ler en blogg, som man kom­bi­ne­ra­de med be­höv­li­ga so­ci­a­la me­di­e­tjäns­ter.

De te­o­re­tis­ka ut­gångs­punk­ter­na för den tre­åri­ga verk­sam­hets­mo­del­len i Sal­las pro­jekt om för­be­re­del­sen in­för den di­gi­ta­la eran, har va­rit ad­ap­tiv ex­per­tis och de­lan­det av ex­per­ti­sen, en mo­dell från lär­lings­ut­bild­ning­en och par­ar­be­te. I ad­ap­tiv ex­per­tis för­enas syn­vink­lar som är bå­de kog­ni­ti­va (kun­skaps­mäs­si­ga), so­ci­a­la (med tyngd­punkt i del­ta­gan­det) och så­da­na som po­äng­te­rar in­for­ma­tions­ska­pan­det i ex­per­ti­sen (Tyn­jälä, 2004). Mo­del­lens cen­tra­la verk­sam­hets­sätt är men­tor­verk­sam­het, som un­der det förs­ta året ut­förs av en hel­tids­an­ställd lä­ra­re. Hans el­ler hen­nes upp­gift är att ut­veck­la den pe­da­go­gis­ka an­vänd­ning­en av tek­no­lo­gi i sko­lan och stö­da lä­rar­na när oli­ka hand­lings­mo­del­ler tas i bruk. Un­der det and­ra året ar­be­tar den­na lä­ra­re som del­tids­an­ställd och mins­kar ti­den för men­tor­verk­sam­he­ten till fem tim­mar i veck­an. Med det­ta vill man upp­nå att verk­sam­he­ten in­för­li­vas som en nor­mal del av sko­lans var­dag, dock så att lä­rar­na är med­vet­na om var man får pe­da­go­giskt stöd i an­vänd­ning­en av tek­nik. Un­der det tred­je året för­vän­tar man sig att ock­så lär­ar­grup­pen som fått er­fa­ren­het av an­vänd­ning­en av tek­nik tar an­svar för ut­bild­ning­en av and­ra lä­ra­re och för sprid­ning­en av den­na un­der­vis­nings­prax­is inom sitt om­rå­de. Vid star­ten bör­ja­de de in­tres­se­ra­de lä­rar­na pla­ne­ra sina un­der­vis­nings­av­snitt med hjälp av en men­tor­lä­ra­re. För stu­die­pe­ri­o­den ut­ar­be­ta­des ett ma­nu­skript som ock­så in­ne­höll en fa­s­in­del­ning. Ex­emp­let in­vid är från ma­nu­skrip­tet för his­to­rie­und­er­vis­ning­en i års­kurs 5–6. Fa­s­in­del­ning­en har ock­så pe­da­go­gisk nyt­ta i och med att lä­ran­det får en viss pro­ces­struk­tur. Ge­nom det­ta kan man även ut­veck­la ele­ver­nas själv­re­gle­rings­fär­dig­he­ter och stö­da dem i att lä­ra sig lä­ra.

Upptäcktsfärderna

Klicka på bil­den för att för­sto­ra.

Fort­bild­ning­en av alla lä­ra­re in­led­des först när men­tor­verk­sam­he­ten var på god väg. På det­ta sätt kun­de de lä­ra­re som re­dan ta­git del av men­tor­verk­sam­he­ten fun­ge­ra som bi­trä­dan­de ut­bil­da­re och dela sina er­fa­ren­he­ter till and­ra. En ex­pert ge­nom­för­de re­gel­bun­den ut­bild­ning un­der lä­rar­nas sam­ar­bets­tid en­ligt en ut­bild­ningska­len­der som ut­ar­be­tats i verk­stä­der.

I Sal­las vi­sion är ut­veck­ling­en inte en­dast ök­ning av in­di­vi­der­nas tek­no­lo­gis­ka fär­dig­he­ter, utan en över­gång till en lä­ran­de or­ga­ni­sa­tion ge­nom men­tor­verk­sam­het, tea­m­ar­be­te och sprid­ning av ex­per­ti­sen. Den som för­stås sti­ger fram som vin­na­re i verk­sam­he­ten, en­ligt prin­ci­per­na för den lä­ran­de or­ga­ni­sa­tio­nen, är kun­den, i det­ta fall ele­ven el­ler stu­de­ran­den. I och med att fär­dig­he­ter­na att an­vän­da tek­nik ut­veck­la­des tog man so­ci­a­la och per­son­li­ga lär­mil­jö­er i bruk, vil­ket gav ele­ver­na el­ler stu­de­ran­de­na en möj­lig­het att själ­va pro­du­ce­ra in­ne­håll och ta an­svar för sitt lä­ran­de. Alla lä­ro­me­del som an­vän­des un­der stu­di­er­na kun­de sam­las och lär­pro­ces­ser­na gö­ras syn­li­ga ge­nom att spa­ra dem i den per­son­li­ga lär­mil­jön i en di­gi­tal port­följ. På det­ta sätt kun­de ele­ver­na el­ler stu­de­ran­de­na föl­ja sin egen lär­pro­cess och åter­vän­da till en sak som de re­dan lärt sig. Med det­ta stö­der man lä­ran­det och åter­kal­lan­det ur min­net samt lät­tar ele­ver­nas el­ler stu­de­ran­de­nas kog­ni­ti­va bör­da.

Käl­lor

Di­giai­kaa in­no­vo­i­ma­an ut­veck­lings­pro­jek­tets pos­ter

http://www.sli­des­ha­re.net/ti­i­na­kal/po­ste­ri­itk? ref=http://di­giai­kaain­no­vo­i­ma­an.word­press.com

Tyn­jälä, P. (2004). Asi­an­tun­ti­ju­us ja ty­ök­ult­tu­u­rit opet­ta­jan am­ma­tis­sa. Kas­va­tus 2/2004, 174–189

Län­kar

http://di­giai­kaain­no­vo­i­ma­an.word­press.com/

http://purot.net/

Py­ra­mid av pe­da­go­gisk pla­ne­ring. Klicka på bil­den för att för­sto­ra.