Samarbete och erfarenhetsutbyte ger större effekter

Ofta ar­be­tar lä­rar­na väl­digt själv­stän­digt, vil­ket gör att de många gång­er vant sig vid att ar­be­ta en­sam­ma och där­med inte hel­ler de­lar med sig av sin kun­skap och ex­per­tis till kol­le­ger­na. Den­na verk­sam­hets­kul­tur le­der även lätt till att kun­skap och er­fa­ren­he­ter från ge­nom­för­da ut­veck­lings­pro­jekt inte sprids till alla i det egna kol­le­gi­et, el­ler så blir de goda mo­del­ler­na som ar­be­tats fram i pro­jek­ten kvar i den en­skil­da sko­lan. I läng­den le­der det­ta till ett stort slö­se­ri av re­sur­ser i sko­lor och kom­mu­ner. Vi har un­der­vis­nings­per­so­nal i oli­ka de­lar av lan­det som på sitt håll käm­par med pro­blem som egent­li­gen är ge­men­sam­ma och syss­lar med lik­ar­ta­de ut­veck­lings­pro­jekt. Ge­nom ett ökat sam­ar­be­te och kun­skap­s­ut­by­te skul­le bätt­re re­sul­tat nås och ut­veck­lings­ar­be­tet skul­le ske be­tyd­ligt ef­fek­ti­va­re än det många gång­er gör idag. Möj­lig­he­ter­na till ett ökat sam­ar­be­te bor­de åt­gär­das på kom­mu­nal ni­vå och bor­de in­tres­se­ra kom­mun­be­sluts­fat­tar­na. Att man inte de­lar in­for­ma­tion be­ror säl­lan på lä­rar­nas brist på en­ga­ge­mang, utan ofta på att det sak­nas prax­is och möj­lig­he­ter till att ska­pa fo­rum och nät­verk för att dela kun­skap.

Er­fa­ren­hets­ut­by­te kan ske inom det egna kol­le­gi­et, inom den egna kom­mu­nen och ge­nom kom­mun­över­skri­dan­de sam­ar­be­te. Vik­tigt är ock­så att ut­by­ta er­fa­ren­he­ter ge­nom in­ter­na­tio­nellt sam­ar­be­te och inom in­ter­na­tio­nel­la nät­verk. Ex­em­pel på kol­le­gi­alt er­fa­ren­hets­ut­by­te och de­lan­de av kun­skap kom­mu­nalt har gjorts i Lars­mo inom pro­jek­tet TIP – Tek­nik­stödd In­di­vid­cen­tre­rad Pe­da­go­gik. Inom kom­mu­nen har man ska­pat ett så kal­lat TIP-team, som re­gel­bun­det träf­fas, Tea­met be­står av lä­rar­re­pre­sen­tan­ter från kom­mu­nens alla sko­lor. Tea­mets upp­gift har va­rit att leda pro­jek­tet och fun­ge­ra som IKT-in­spi­ra­tö­rer i sko­lor­na.

Med­lem­mar­na har del­ta­git i oli­ka fort­bild­ning­ar och de­lat med sig av sina er­fa­ren­he­ter i kom­mu­nens sko­lor ge­nom att ex­em­pel­vis ord­na fort­bild­ning­ar för an­vänd­ning av pek­plat­tor. För att spri­da in­for­ma­tion har även so­ci­a­la me­di­er an­vänts. Man har ska­pat en slu­ten Fa­ce­book-grupp för kom­mu­nens alla lä­ra­re. I grup­pen be­rät­tar TIP-tea­met om sina er­fa­ren­he­ter och där­till kan med­lem­mar­na stäl­la IKT-re­la­te­ra­de frå­gor till var­and­ra. Det förs­ta årets er­fa­ren­he­ter har vi­sat att TIP-tea­mets med­lem­mar va­rit de ak­ti­vas­te inom Fa­ce­book-grup­pen när det gäl­ler att dela med sig oli­ka tips. De öv­ri­ga lä­rar­na har främst vi­sat sitt en­ga­ge­mang ge­nom att stäl­la följd­frå­gor an­gå­en­de tip­sen. Cir­ka 90 pro­cent av kom­mu­nens lä­ra­re är Fa­ce­book-an­vän­da­re och en del har an­slu­tit sig till Fa­ce­book bara för att vara med i grup­pen. Dock har den lil­la mi­no­ri­tet som inte till­hört grup­pen känt sig aning­en ut­an­för verk­sam­he­ten.

Sam­ar­be­te över språk­grän­ser är nå­got som ock­så kan re­kom­men­de­ras. I Sib­bo ge­nom­för­des pro­jek­tet Ut­veck­ling och dif­fe­ren­ti­e­ring av lär­mil­jö­er i Sib­bo i sam­ar­be­te mel­lan kom­mu­nens svensk­språ­ki­ga och finsk­språ­ki­ga sko­lor. I pro­jek­tet vil­le man öka lä­rar­nas tek­nis­ka och pe­da­go­gis­ka kun­nan­de om vir­tu­el­la lär­mil­jö­er. Pro­jek­tet ge­nom­för­des på oli­ka ni­vå­er och man star­ta­de med att ut­bil­da ad­mi­ni­stra­tö­rer för oli­ka lär­platt­for­mar. Där­ef­ter ut­bil­da­des nyck­el­per­so­ner i kom­mu­nens sko­lor, så att var­je sko­la hade åt­min­sto­ne en per­son som hade det tek­nis­ka kun­nan­det och som kun­de fort­bil­da det egna kol­le­gi­et och spri­da kun­ska­pen i den egna sko­lan. Inom kom­mu­nen ord­na­des även fort­bild­nings­da­gar som var ge­men­sam­ma för bå­da språk­grup­per­nas un­der­vis­nings­per­so­nal. I slu­tet av pro­jek­tet kun­de man bland an­nat kon­sta­te­ra att an­vänd­nings­gra­den av vir­tu­el­la lär­mil­jö­er hade ökat i kom­mu­nens sko­lor.

Sam­ar­be­te på na­tio­nell ni­vå på­bör­ja­des inom den svensk­språ­ki­ga ut­bild­ning­en vå­ren 2011, då ko­or­di­ne­rings­pro­jek­tet fi­nan­si­e­rat av Ut­bild­nings­sty­rel­sen star­ta­de. Må­let med alla de na­tio­nel­la ko­or­di­ne­rings­pro­jek­ten var bl.a. att stö­da de lär­mil­jö­pro­jekt som fi­nan­si­e­ra­des av Ut­bild­nings­sty­rel­sen, sam­la goda pe­da­go­gis­ka mo­del­ler och för­fa­ran­den som upp­kom inom pro­jek­ten samt spri­da in­for­ma­tion om des­sa. Ett yt­ter­li­ga­re syf­te med ko­or­di­ne­rings­pro­jek­ten var att er­bju­da pro­jektak­tö­rer­na som var ut­sprid­da på fäl­tet ett nät­verk och fo­rum där de kun­de mö­tas och dela pro­jek­ter­fa­ren­he­ter. Inom den svensk­språ­ki­ga ut­bild­ning­en märk­te man snabbt att be­ho­vet av en na­tio­nell ko­or­di­ne­ring fanns.

Ter­mins­vi­sa pro­jekt­träf­far ord­na­des för dem som ge­nom­för­de pro­jek­ten un­der hela ko­or­di­ne­rings­pro­jek­tets verk­sam­hets­tid. Un­der träf­far­na kom lä­ra­re, rek­to­rer, skol­di­rek­tö­rer samt sko­lor­nas it-stöd­per­so­ner i kon­takt med var­and­ra, i och med att möj­lig­he­ter för kun­skap­s­ut­by­te sko­lor och kom­mu­ner emel­lan er­bjöds. Pro­jekt­träf­far­na led­de även till ett ökat sam­ar­be­te på fäl­tet och 49 pro­cent av de som del­tog i pro­jekt­träf­far­na med­de­la­de att det­ta lett till ett ökat sam­ar­be­te med öv­ri­ga pro­jektak­tö­rer i Svensk­fin­land. Det­ta en­ligt en un­der­sök­ning som ge­nom­för­des i maj 2013 bland de svensk­språ­ki­ga lär­mil­jö-, IKT- och in­ter­na­tio­na­li­se­rings­pro­jek­ten som fått fi­nan­si­e­ring av Ut­bild­nings­sty­rel­sen 2010–2012. Inom kom­mu­ner­na är kun­ska­pen och de goda mo­del­ler som ar­be­tats fram inom oli­ka ut­veck­lings­pro­jekt många gång­er en out­nytt­jad re­surs. Den tek­nis­ka kun­ska­pen och er­fa­ren­he­ter­na av lär­mil­jö- och IKT-pro­jek­ten kun­de an­vän­das ak­ti­va­re inom t.ex. kom­mu­ner­nas egna lä­rar­fort­bild­ning­ar. Då kom­mu­nen fi­nan­si­e­rat ett ut­veck­lings­pro­jekt – var­för inte dra nyt­ta av tilläggs­re­sur­sen och den er­fa­ren­het som vid pro­jek­tets slut finns inom den egna kom­mu­nen?