Mot lärlandskapstänkande i lärmiljöerna

Lär­mil­jö­er­na blir hela ti­den mång­si­di­ga­re och mång­for­mi­ga­re och i den bryt­ning som sker i sko­lor­nas verk­sam­hets­kul­tur är de oli­ka lär­mil­jö­er­nas ka­rak­tär un­der kraf­tig för­änd­ring. En­ligt det mo­der­na in­lär­nings- och kun­skaps­be­grep­pet upp­munt­rar man allt mer sam­ar­bets­be­to­na­de stu­die­me­to­der och att kun­skap och in­ne­håll ska pro­du­ce­ras till­sam­mans. När stu­die­me­to­der­na och stu­die­ma­te­ri­a­let blir mång­si­di­ga­re fram­hävs ut­veck­ling­en och ut­veck­lan­det av själv­re­gle­rings­för­må­gan, som är en vä­sent­lig del av för­må­gan att lä­ra sig. Själv­re­gle­ring av­ser här ele­vens för­må­ga att pla­ne­ra, grans­ka och be­dö­ma sin egen lär­pro­cess.

Des­sa fak­to­rer har lett till att in­tres­set för oli­ka lär­mil­jö­er och ut­veck­ling­en av dem har ökat. Man har bli­vit tvung­en att vid­ga be­grep­pet lär­mil­jö från den lär­mil­jö ett tra­di­tio­nellt klass­rum ut­gör till att om­fat­ta mång­si­di­ga­re mil­jö­er, och från lä­ran­de i klass­rum till lä­ran­de på många oli­ka stäl­len.

Ele­vens fy­sis­ka lär­mil­jö be­står allt mer av bå­de lo­ka­ler av­sed­da för for­mell un­der­vis­ning och in­lär­ning och oli­ka in­for­mel­la plat­ser och ut­rym­men där var­dagslä­ran­de sker. Plat­ser där var­dagslä­ran­de sker har tra­di­tio­nellt va­rit till ex­em­pel ve­ten­skaps­cen­trum el­ler ar­bets­plat­ser. I Fin­land ut­re­der man som bäst möj­lig­he­ter­na att byg­ga lo­ka­ler för var­dagslä­ran­de ock­så i sko­lor­na. Det ver­kar som om des­sa oli­ka slags lär­mil­jö­er i fram­ti­den kom­mer att smäl­ta sam­man till en mer en­het­lig hel­het som ur ele­ver­nas per­spek­tiv finns över­allt.

En­ligt prin­ci­pen för öp­pen pe­da­go­gik mås­te ele­ven kun­na byg­ga och be­ar­be­ta kun­skap bå­de själv­stän­digt, i grupp och till­sam­mans med lä­ra­ren. För det be­hövs en mång­si­dig och pe­da­go­gisk hel­het av lär­mil­jö­er, plat­ser som gör det möj­ligt att an­vän­da oli­ka in­lär­nings­sätt flex­i­belt.

Man kan an­vän­da ter­men lär­land­skap som be­teck­ning för en hel­het av lär­mil­jö­er. Ett lär­land­skap kan om­fat­ta fle­ra lär­mil­jö­er på oli­ka ni­vå­er och av oli­ka kva­li­tet, och det kan ses som ett ut­bud som be­står av oli­ka lär­mil­jö­er. Ur det­ta ut­bud kan lä­ra­ren och ele­ver­na väl­ja oli­ka al­ter­na­tiv till stöd för un­der­vis­ning­en och lä­ran­det. Det är en lo­kal hel­het som kan upp­fat­tas med många sin­nen och som om­slu­ter ele­ven och bå­de möj­lig­gör och stö­der lä­ran­det. I ett lär­land­skap sker lä­ran­det ock­så utan di­rekt hand­led­ning och stöd från lä­ra­ren, och där­för är det svårt att be­grän­sa det på sam­ma sätt som man be­grän­sar en tra­di­tio­nell lär­mil­jö. Lä­ra­ren pla­ne­rar och ge­nom­för sin un­der­vis­ning med hjälp av de möj­lig­he­ter lär­land­ska­pet er­bju­der och ut­nytt­jar det ur sitt eget pe­da­go­gis­ka per­spek­tiv och gör det sam­ti­digt möj­ligt för ele­ver­na att ar­be­ta flex­i­belt.

Klicka på bil­den för att för­sto­ra

Lär­land­skap­s­tän­ket ger en ny ut­gångs­punkt och in­falls­vin­kel när man pla­ne­rar och ut­veck­lar verk­sam­hets­kul­tu­ren och oli­ka lär­mil­jö­er i sko­lan. Sko­lans verk­sam­hets­kul­tur sät­ter kur­sen för byg­gan­det och ut­veck­lan­det av lär­land­ska­pet. Verk­sam­hets­kul­tu­ren fast­stäl­ler kva­li­te­ten på det lär­land­skap som ele­ven upp­le­ver och hur hel­hets­be­to­nat det är. Om sko­lans verk­sam­hets­kul­tur byg­ger på öp­pen pe­da­go­gik och även om­sät­ter den i prak­ti­ken, är det lär­land­skap som ele­ven upp­le­ver och an­vän­der stör­re och mång­si­di­ga­re än vad det är i en sko­la som byg­ger på slu­ten pe­da­go­gik.

När man ut­gå­en­de från lär­land­skap­s­tän­ket pla­ne­rar den fy­sis­ka mil­jön in­ne­bär det att lär­mil­jö­er­nas oli­ka di­men­sio­ner och de krav som verk­sam­hets­mil­jön stäl­ler, tas i be­ak­tan­de på ett hel­täck­an­de sätt i pla­ne­ring­en av lo­ka­ler­na. Den tra­di­tio­nel­la skol­bygg­na­den, där lo­ka­ler­na i hu­vud­sak är of­fent­li­ga el­ler pri­va­ta till sin na­tur, är inte så mång­si­dig som lär­land­ska­pet krä­ver. För­utom of­fent­li­ga och pri­va­ta lo­ka­ler ska det fin­nas ut­rym­men där ele­ver kan ar­be­ta själv­stän­digt, i par, i små­grup­per och i sto­ra grup­per och an­vän­da mång­si­di­ga me­to­der för att ar­be­ta och för­vär­va kun­skap. Då är det möj­ligt att fun­ge­ra i ett lär­land­skap där man kan ut­nytt­ja det de oli­ka lär­mil­jö­er­na er­bju­der på ett än­da­måls­en­ligt och in­lär­nings­främ­jan­de sätt.

UBIKO – Skolcellen som en inspirerande och inlärningsstödjande pedagogiskt plats

Sär­skilt i de läg­re års­kur­ser­na i den grund­läg­gan­de ut­bild­ning­en har den så kal­la­de cell­sko­lan un­der de se­nas­te år­tion­de­na bli­vit en po­pu­lär mo­dell för hur man kan struk­tu­re­ra lo­ka­ler­na i sko­lan. I en cell­sko­la har grup­per­nas egna klass­rum or­ga­ni­se­rats runt en ge­men­sam cellau­la.

I Ubi­ko-pro­jek­tet som ge­nom­förs på Ou­lun nor­ma­a­li­kou­lu un­der­sö­ker man hur lä­rar­na ar­be­tar och hur ele­ver­na stu­de­rar samt un­der­sö­ker de­ras lär­pro­cess ur fle­ra oli­ka per­spek­tiv. Lä­ra­re och ele­ver i års­kur­ser­na 4 och 5 samt lä­rar­stu­de­ran­de som ge­nom­för hand­ledd prak­tik del­tar i pro­jek­tet, sam­man­lagt cir­ka hun­dra ele­ver, sex klass­lä­ra­re, en spe­ci­al­lä­ra­re och tio­tals lä­rar­stu­de­ran­de.

Hu­vud­syf­tet med Ubi­ko-pro­jek­tet är att ska­pa goda pe­da­go­gis­ka ar­bets­sätt och verk­sam­hets­mo­del­ler som kan hjäl­pa till att för­nya sko­lans verk­sam­hets­kul­tur och in­fra­struk­tur. Må­let är lä­ran­de som är för­stå­en­de, in­spi­re­ran­de och ut­veck­lar ele­vens stu­di­e­för­må­ga. Till pro­jek­tet har man kopp­lat pe­da­go­gis­ka in­no­va­tio­ner som byg­ger på mo­dern pek­skärms- och mo­bil­tek­no­lo­gi, vi­da­re­ut­veck­ling av dem och ve­ten­skap­lig forsk­ning om dem.

Ele­ver­na upp­munt­ras till med­ve­tet, dri­vet och in­spi­re­rat lä­ran­de. Man för­sö­ker ut­veck­la ele­ver­nas för­må­ga till själv­re­gle­ring och att lä­ra sig att lä­ra, ge­nom att stöd­ja dem att pla­ne­ra, ob­ser­ve­ra och be­dö­ma sitt egen lä­ran­de. Var­je elev sät­ter upp egna mål för lä­ran­det och dess­utom har även klas­sen ge­men­sam­ma mål. I pro­jek­tet ut­veck­lar man bå­de ele­ver­nas ar­bets­sätt och lä­rar­nas teamwork­mo­del­ler och sam­ord­na­de un­der­vis­ning. Ele­ver­na de­las in i grup­per en­ligt det äm­ne de ska lä­ra sig och lä­ra­ren kan sam­ti­digt ha ele­ver från fle­ra oli­ka klas­ser i sin grupp. Ut­rym­mes- och tek­niklös­ning­ar­na är pla­ne­ra­de och ge­nom­för­da för att stö­da de pe­da­go­gis­ka må­len.

Infrastrukturen stöder arbete och lärande

Ut­veck­ling­en av in­fra­struk­tu­ren byg­ger på Ubi­ko-pro­jek­tets pe­da­go­gis­ka mål. Man har för­änd­rat den fy­sis­ka lär­mil­jön så den stö­der flex­ib­la un­der­vis­nings­ar­ran­ge­mang och elev­cen­tre­rat ar­be­te. För tek­no­lo­gins del har det här kon­kre­ti­se­rats ge­nom att man ta­git i bruk pek­da­to­rer och ap­pli­ka­tio­ner som stö­der lä­ran­det. Tack vare an­vän­dar­vän­lig tek­nik kan upp­märk­sam­he­ten lig­ga på sa­ker som är vik­ti­ga för lä­ran­det. Tek­ni­ken ut­nytt­jas spe­ci­ellt när man övar da­ta­han­te­rings­kun­ska­per, för att be­ri­ka in­ter­ak­tio­nen an­sik­te mot an­sik­te och som ett red­skap för kun­skaps­byg­gan­de i grupp.

Ock­så i Ubi­ko-cel­lens lo­ka­ler har man ge­nom­fört om­fat­tan­de struk­tu­rel­la för­änd­ring­ar. Det ge­men­sam­ma cel­lut­rym­met mel­lan klas­ser­na har gjorts om till en fun­ge­ran­de del av lär­mil­jön. De störs­ta för­änd­ring­ar­na är att man har stängt kort­si­dor­na i cellau­lan, bytt ut golv­ma­te­ri­a­let i hela cel­len mot hel­täck­nings­mat­ta och bytt ut alla möb­ler. Den märk­bart för­bätt­ra­de aku­sti­ken och den va­ri­a­tion som änd­ring­ar­na med­för­de stö­der på ett ut­märkt sätt pe­da­go­gisk verk­sam­het som ak­ti­ve­rar ele­ven. De nya ut­rym­me­na gör det möj­ligt att sam­ar­be­ta i grup­per på fle­ra oli­ka och va­ri­e­ran­de sätt, bå­de inom klas­sen och mel­lan klas­ser­na. Det är en­kelt och flex­i­belt att an­vän­da det mest än­da­måls­en­li­ga ar­bets­sät­tet för var­je in­lär­nings­si­tu­a­tion. Om­byt­lig­he­ten och flex­i­bi­li­te­ten i in­lär­nings­si­tu­a­tio­nen får ele­ver­na att mär­ka vil­ka slags ut­rym­men de lär sig i. För ele­ver­nas del är det­ta en myck­et vik­tig del i ut­veck­ling­en av det egna lä­ran­det.

”I en aku­stik­be­hand­lad mil­jö kan så många som ett tio­tal ele­ver ar­be­ta i sam­ma ut­rym­me. Man hör ljud, men det däm­pas på ett märk­vär­digt sätt. Jag upp­le­ver att aku­stik­be­hand­ling är väl­digt vik­tigt för väl­be­fin­nan­det.” En lä­ra­re som ar­be­tat i Ubi­ko-cel­len.

Klicka på bil­den för att för­sto­ra.

Vad gäl­ler lä­rar­nas sam­ar­be­te har ut­veck­lan­det av cellau­lan till en vik­tig torg­lik ar­bets­mil­jö, haft stor in­ver­kan på de dag­li­ga mö­te­na. Grup­per­na sam­las i cellau­lan. Lo­ka­len främ­jar sam­ar­be­te och gör det lätt att dela med sig av kun­skap. Den triv­sam­ma lo­ka­len och det öka­de sam­ar­be­tet in­spi­re­rar och upp­munt­rar bå­de lä­ra­re och ele­ver.

”När man öpp­nar dör­ren till cel­len på mor­go­nen kän­ner man att man får ny kraft. Det är här­ligt att ta på sig ylle­sock­or och gå på det mju­ka gol­vet och nju­ta av att man inte be­hö­ver hö­ra hår­da och skräl­lan­de ljud hela ti­den. Väg­gar­na och möb­ler­na är lät­ta att flyt­ta på vid be­hov. I ett tyst ut­rym­me mär­ker hög­ljud­da barn hur trev­ligt det är när man pra­tar tyst, och mer låg­mäl­da barns rös­ter hörs bätt­re.”  En lä­ra­re som ar­be­tat i Ubi­ko-cel­len.

Län­kar

Ko­or­di­ne­rings­pro­jek­tets webb­plats (fins­ka)

http://op­pi­mais­e­ma.fi/

UBI­KO-pro­jek­tet (fins­ka)

http://op­pi­mais­e­ma.fi/?290&pro­ject_id=131

Om UBI­KO på Ule­å­borgs uni­ver­si­tets webb­plats (fins­ka)

http://www.oulu.fi/her­mes/2013/9/ ubi­ko.html