Under våren 2010 testade man i distansgymnasiet Sotungin etälukio den virtuella miljön Second Life inom den personliga studiehandledningen. När projektet sedan fortsatte var det naturligt att börja med virtuell handledning också inom smågruppshandledningen. Likaså blev även distributionskanalen för information inom med den allmänna handledningen virtuell. I den virtuella miljön Second Life började vi planera en offentlig plats för den allmänna studiehandledningen där man kunde hålla öppen handledning i smågrupper samt öppen diskussion. Planerna bearbetades vidare till en idé där studerandena kan gå längs en virtuell strand och undersöka till exempel webbsidor för handledning om fortsatta studier, föra diskussioner och söka information antingen själva eller i små grupper.
På studiehandledningsstranden byggdes en stig längs vilken det finns grundläggande information om distansgymnasiet. På stigen finns också tomma medietavlor som man kan fylla med vilka webbsidor som helst beroende på gruppernas och studerandenas behov eller mötets innehåll.
Stigen slutar vid ”baren för fortsatta studier” där exempelvis Opintoluotsis olika branschsidor är tillgängliga. På bryggan bakom baren presenteras därutöver internationella alternativ t.ex. med hjälp av webbplatsen Maailmalle.net.
Handledning på många sätt
Vi genomförde handledningen på två olika sätt. Under mötet i smågrupper var båda studiehandledarna på plats för att handleda abiturienterna. Det andra mötet genomfördes som personlig handledning.
Studerandena fick på förhand anvisningar om hur mötena i smågrupper genomförs. Särskilda anvisningar om t.ex. hur man skapar en avatar gavs inte längre. Studerandena ombads bland annat ladda ner Second Life Viewer (programmet för att använda Second Life på datorn) och testa headsetet så att det fungerar. Därutöver informerades de om hur man hittar till ön Sottungsby från första sidan, och de fick en tid då de från sitt hem skulle vara på öns centrumskvär med förberedelserna avklarade. Med hjälp av headseten gav studiehandledarna studerandena inledande anvisningar. Studerandena deltog således i handledningen i smågrupper hemifrån, medan studiehandledarna befann sig i skolan.
Som mål för mötet fastställdes att parvis söka information om fortsatta studier och bekanta sig med det utbildningsområde man är intresserad av. Alla studerande saknade någon del av den obligatoriska kursen i studiehandledning, så genom deltagandet kunde studerandena avlägga den del som saknades.
Studerandena gavs i uppgift att välja ett utbildningsområde som intresserar dem i förteckningen över utbildningsområden på Opintoluotsi. Alla deltagare kunde se sidan och alla deltagare såg samma sida som studiehandledarna. Studiehandledarna hade i förväg berett utkast till medietavlorna och etherpad- sidor för dessa där uppgifterna fanns. Uppgiften var att söka information om den utbildning som valts och kortfattat presentera den i slutet av mötet för de övriga deltagarna i max. fem minuter. Förutom att söka information var idén också att presentera informationen för de andra på ett förståeligt sätt och också vara beredd att svara på deras frågor. Efter att studerandena hade valt utbildningsområden förde studiehandledarna dem till olika delar av stranden framför de olika medietavlorna och såg till att de hade förstått anvisningarna. De hade 30 minuter på sig att hitta svar på uppgifterna.
Frågorna gällde till exempel hur många som söker till utbildningen i fråga, inträdesprov, statistik, typ av studier och var utbildningen ordnas. Studiehandledarna gick med sina avatarer runt hos studerandena för att fråga, diskutera och handleda. Efter 30 minuter samlades studerandena igen framför medietavlorna på stranden för att kortfattat presentera sina respektive utbildningar. Samtidigt kunde man ännu precisera vissa detaljer. Efter en snabb respons tyckte en studerande om arbetet eftersom ”det inte var lika stökigt som i datorklassen och det fanns inget som störde” och eleven upplevde att hon eller han ”kunde koncentrera sig bättre på själva innehållet”.
Vi hade på förhand kommit överens med studerandena om att de efter mötet i smågrupper också skulle delta i individuell handledning. På detta sätt kunde vi förkovra oss i den information eleven hittat under smågruppsmötet och förankra informationen på personlig nivå. Till exempel utarbetade vi med en studerande en redogörelse som han eller hon hade lämnat på hälft, och vi fortsatte på tu man hand söka information om utbildningsområdet och samtidigt kunde vi till exempel precisera förberedelserna inför inträdesproven.
”Fick komma bort från den traditionella studiemetoden”
Vi samlade in studeranderespons med Googles blankettverktyg, som visade sig vara ett behändigt sätt att sammanställa såväl kvantitativa som kvalitativa uppgifter, eftersom verktyget listar svaren direkt på en montagekarta vilket gör det lättare att göra ett sammandrag.
Studerandena hade redan använt Second Life så tiden som användes på förhand för förberedelser var rätt kort, 10–30 minuter. Studerandenas förväntningar varierade från skepsis till entusiasm. De som redan hade erfarenheter förväntade sig något ”lätt och roligt”. De som gjorde detta för första gången var mer skeptiska: ”Jag tänkte att det här inte blir till någonting, men nog var det allt ett behändigt sätt att göra det här på.”
Fördelar och nytta som studerandena nämnde var bland annat att de kunde göra allt hemifrån, vilket var ett bättre alternativ för dem. Ett annat plus var att vissa studerande tycker det är lättare att arbeta via nätet än ansikte mot ansikte. En studerande tyckte också om det faktum att man fick komma bort från den traditionella studiemetoden, dvs. att sitta på lektioner. En annan studerande tyckte det var bra att man fick hjälp och personligt stöd hemma.
Hälften av studerandena skulle definitivt rekommendera andra abiturienter att delta, och hälften skulle ganska säkert rekommendera detta för andra abiturienter. De problem som studerandena och studiehandledarna upplevde hade närmast med tekniken att göra.
Från studiehandledarens perspektiv erbjöd handledningen i smågrupper i Second Life variation i den traditionella handledningen. Abiturienterna deltog förbehållslöst i försöket. Handledningen i smågrupper blev mycket trevlig och rolig. Från studiehandledarens perspektiv är nya förberedelser och omsorgsfull planering alltid mödosamt; eftersom det inte fanns något att ta modell av då inga andra försök hade gjorts tidigare, tog förberedelserna lång tid. Förberedelserna omfattade förutom innehållsmässig och pedagogisk planering av hela idén, också konsultering för skapandet av miljön.
Framtida möjligheter och utmaningar
Second Life som miljö fungerar särskilt i i handledningen av abiturienter i deras fortsatta studier, såväl i smågrupper som i personlig handledning. Så är fallet i synnerhet när abiturienterna har läslov och ansökningen till fortsatta studier är aktuell. Second Life fungerar alldeles utmärkt också för allmänna informationsmöten för en större grupp eller som forum där studiehandledaren har jour. En del av de obligatoriska studiehandledningskurserna är redan nu helt möjliga att hålla där. Inget hindrar till exempel att allmänna informationsmöten om fortsatta studier hålls offentligt.
De personliga handledningssamtalen å sin sida sker i en stängd miljö, som kräver särskilda rättigheter av användaren.
Dataförvaltningen har hand om frågor om informationssäkerhet och användningen av teknik, såsom att ljud- och bildfiler fungerar. Eftersom Second Life fortfarande är en ny miljö i skolvärlden, har vi inte undgått problem och svårigheter. Vanda använder också förvaltningens nät, men via det kan man inte använda Second Life. Studiehandledarna använder förvaltningens nät i sitt övriga vardagsarbete, varvid användningen av Second Life kräver en andra dator samt en anslutning till undervisningsnätet. Dialogen med dataförvaltningen bör vara aktiv om man vill ta tjänsten i bruk.
Den virtuella världen är en extremt fängslande miljö att göra något på ett nytt och annorlunda sätt – också i handledningen. Vi tror att virtuella möten blir vardagsmat inom en snar framtid. Därför vill vi också i fortsättningen använda och utveckla nya sätt att utnyttja den virtuella miljön med en känsla av genuin närvaro. Även om virtuell närvaro inte ersätter verkliga möten ansikte mot ansikte möjliggör den goda möten och dialog under sådana omständigheter då telefonkontakt annars är det enda alternativet.
ERFARENHETER I OMLOPP – idéer för utveckling av lärmiljöernaTina Heino (red.), © Utbildningsstyrelsen Guider och handböcker 2013:7 ISBN 978-952-13-5637-7 (hft.) ISBN 978-952-13-5638-4 (pdf) ISSN-L 1798-906X ISSN 1798-906X (tryckt) ISSN 1798-9078 (online), Pärm27.11.2013