Internationellt på webben

Jag ar­be­tar som klass­lä­ra­re i en li­ten låg­sta­di­e­sko­la i Mänt­sälä. Vår sko­la lig­ger lite av­si­des, och vå­ra ele­ver träf­far inte ofta per­so­ner från and­ra län­der. Jag själv har än­då all­tid tyckt om att träf­fa oli­ka sor­ters män­ni­skor. Jag är myck­et nöjd över att jag nu ock­så kan er­bju­da mina ele­ver den här möj­lig­he­ten. Att mö­ta nå­got nytt och an­nor­lun­da på ett sak­ligt sätt kom­mer van­ligt­vis inte na­tur­ligt, utan det be­hö­ver ock­så övas, pre­cis som li­vets and­ra grund­läg­gan­de fär­dig­he­ter. Tack vare tek­ni­ken hind­rar inte sko­lans av­lägs­na lä­ge el­ler små re­sur­ser in­ter­na­tio­nel­la kon­tak­ter. Nu­för­ti­den har vi en gans­ka bra si­tu­a­tion be­träf­fan­de ut­rust­ning, men så har det inte all­tid va­rit. Jag kom­mer än­nu ihåg ti­den då sko­lan bara hade en da­tor, som an­vän­des av en elev i ta­get för att spe­la lär­spel på en cd-rom­ski­va. Ut­veck­ling­en har va­rit enorm. Än­nu för fem år sen tyck­te jag mig veta vil­ka webb­si­dor det finns som stö­der min un­der­vis­ning. Nu är ut­bu­det så stort att det är omöj­ligt för en en­skild lä­ra­re att hänga med. Där­för är det så vik­tigt att nät­ver­ka och dela er­fa­ren­he­ter.

Att nätverka skapar kontakter och möjligheter

Att nät­ver­ka är var­dag även för da­gens ele­ver. Jag har ald­rig tänkt att låg­sta­di­e­e­le­ver är för små för att ha kon­takt med and­ra län­der. År 2005 blev jag be­kant med eTwin­ning­pro­gram­met där ele­ver i oli­ka eu­ro­pe­is­ka län­der till­sam­mans ge­nom­för oli­ka pro­jekt med hjälp av in­for­ma­tions­tek­nik. Just då rå­ka­de jag un­der­vi­sa en and­ra klass, så jag pla­ne­ra­de mitt förs­ta pro­jekt så att det pas­sa­de dem. Ef­ter det har jag va­rit med i över tret­tio oli­ka eTwin­ning-pro­jekt med ele­ver i oli­ka åld­rar.

Den di­gi­ta­la tek­ni­ken har öpp­nat dör­rar bå­de för mig och för mina ele­ver. Idag såg jag på när en tred­je­kl­as­sist spe­la­de ett ma­te­ma­tik­spel med en mot­stån­da­re från Au­stra­li­en. Egent­li­gen är det ju helt det sam­ma vem man övar hu­vud­räk­ning med, men näs­ta gång ele­ven hör nå­gon­ting om Au­stra­li­en kom­mer han sä­kert att tän­ka på den flicka som sva­ra­de så duk­tigt på mul­ti­pli­ka­tions­frå­gor­na och vann ten­niss­pe­let. Ett land långt bor­ta får mänsk­li­ga drag. För­ra veck­an del­tog vi i ett Flash­me­e­ting-mö­te där man ut­lys­te vin­na­ren i en sång­täv­ling för barn mel­lan 37 del­ta­gar­län­der. I de öst­eu­ro­pe­is­ka län­der­na sjöng man folk­vi­se­lik­nan­de sång­er, me­dan täv­lings­vi­de­or­na från de söd­ra län­der­na ofta hade fil­mats på sand­strän­der som vi kun­de kän­na igen från sina se­mes­ter­re­sor. I alla de nord­eu­ro­pe­is­ka län­der­na hade man än­nu snö på mar­ken på då vi­de­or­na fil­mats in, och i Cen­tral­eu­ro­pa hade man fil­mat i bergs­land­skap. På det här vi­set blir Eu­ro­pas geo­gra­fi be­kant utan att man mär­ker det, lik­som vå­rens fram­steg i oli­ka om­rå­den. Ele­ven bör inse att språk och kul­tu­rer är oli­ka, men än­då lika vär­da. En så­dan här sång­täv­ling är ett bra ex­em­pel på hur man kan nå det­ta mål.

Skolans vardag blir mer internationell

Jag tror att det är en bra sak att in­ter­na­tio­nel­la kon­ta­ker blir en del av var­da­gen. För någ­ra år se­dan satt två av vår sko­las då­va­ran­de sex­or ner­vö­sa fram­för en webb­ka­me­ra. Vår sko­las förs­ta Skype-sam­tal skul­le pre­cis bör­ja. I Dan­mark var man sä­kert lika ner­vö­sa. Ett pap­pers­ark fullt av mo­dell­me­ning­ar, lä­ra­ren tryggt nä­ra och en upp­munt­ran­de anda i hela klas­sen ska­pa­de en stäm­ning där det vi­sa­de sig vara en po­si­tiv upp­le­vel­se att tala eng­els­ka med jämn­åri­ga från ett an­nat land. Som lä­ra­re har jag för­sökt väl­ja lämp­li­ga par för sam­ta­len, så att även de bly­ga­re och osäk­ra­re ele­ver­na kun­nat bi­dra.

Un­der de föl­jan­de läs­åren blev Skype-sam­ta­len en gång i veck­an en na­tur­lig del av vår sko­las var­dag. Om lä­ra­ren glöm­de var ele­ver­na kvicka att på­min­na. De äld­re ele­ver­na var iv­ri­ga då de fick pra­ta om klä­der, sport el­ler band un­der en tim­me, även om per­so­nen de ta­la­de med nu rå­ka­de vara nå­gon­stans långt bor­ta och språ­ket var eng­els­ka. Ibland hölls kon­tak­ten igång ut­an­för sko­lan ge­nom oli­ka so­ci­a­la me­di­er.

Un­der det gång­na läs­året har mina egna tre­or var­je vecka ta­lat med frans­ka barn. För var­je sam­tal har de haft ett ma­nu­skript som lä­ra­ren för­be­rett, men i var­je text fanns även en in­ter­ak­tiv del, till ex­em­pel frå­gor­na ”What co­lour?”, ”Can you play the pi­a­no?” el­ler ”Do you like app­les?”. Var och en stäl­ler sig i tur och ord­ning fram­för ka­me­ran, och res­ten av klas­sen lyss­nar me­dan de sam­ti­digt ut­för nå­gon an­nan ar­bets­upp­gift. Ele­ver­na lär sig hejd­löst myck­et! Alla mina ele­ver som på sis­ta ti­den rest ut­om­lands på se­mes­ter har ef­ter­åt iv­rigt be­rät­tat hur myck­et de ta­lat med lo­kal­be­folk­ning­en. En gång hade en fransk och en finsk poj­ke på sig pre­cis li­ka­da­na spans­ka fot­boll­strö­jor. Det här för­und­ra­de man sig se­dan för­tjust över fram­för webb­ka­me­ran.

Pro­jek­tet Get­ting Clo­ser från någ­ra år till­ba­ka är ett bra ex­em­pel på ett eTwin­ning­pro­jekt där det in­ter­na­tio­nel­la kom myck­et nä­ra. I pro­jek­tet, som räck­te ett helt läs­år, gjor­de fins­ka och spans­ka ele­ver allt som allt upp fem lag där var­je lag hade lika många del­ta­ga­re från Fin­land och Spa­ni­en. Själ­va pro­jek­tet var ett slags spel där la­gen rör­de sig längs lin­jer som ri­tats mel­lan vå­ra sko­lor på Eu­ro­pas kar­ta med hjälp av po­äng som de fått i många oli­ka slags täv­ling­ar. Ef­ter var­je li­ten täv­ling fick det bäs­ta la­get fem po­äng, me­dan det la­get som kla­rat sig sämst fick ett po­äng. I bå­da än­dor­na av kar­tan flyt­ta­de man sig se­dan lika många steg som po­äng­an­ta­let när­ma­re la­gets and­ra hälft. Där­av nam­net, Get­ting Clo­ser, ”Kom­ma när­ma­re”. Fem po­äng be­tyd­de allt­så i prak­ti­ken tio, då bå­da de­lar­na av la­get för­flyt­ta­de sig.

La­gen täv­la­de till ex­em­pel ge­nom att i ett webb­spel pla­ce­ra ut hu­vud­stä­der i rätt land i Eu­ro­pa så snabbt som möj­ligt el­ler ge­nom att sva­ra på vis­sa frå­gor. Det­ta gjor­des all­tid sam­ti­digt i de bå­da län­der­na. På den för­ut­be­stäm­da ti­den tog la­gen kon­takt med den and­ra lag­hal­van via Skype och dis­ku­te­ra­de med var­and­ra för att hit­ta de ge­men­sam­ma sva­ren för hela la­get. 11-åring­ar­na var duk­ti­ga på att an­vän­da över­sätt­nings­pro­gram, hit­ta på om­skriv­ning­ar och få sa­ken fix­ad.

Bå­da sko­lor­na hade Eu­ro­pas kar­ta med sina lin­jer upp­hängd på sko­lans vägg i af­fisch­for­mat. Det fanns lika många lin­jer som det fanns lag, allt­så fem. Den som låg längst ös­ter­ut gick längs med Asi­ens grän­s­om­rå­den, den som låg längst väs­ter­ut gjor­de en krok via Is­land. Det som gjor­de fram­skri­dan­det sär­skilt spän­nan­de var att lin­jer­na på papp­ret även fanns på Goog­le Earth. Var­je lag hade en egen sida där de kun­de hit­ta sin lin­je. Då la­gets sym­bol ef­ter po­än­g­ut­del­ning­en flyt­tats på tav­lan gick la­gen över till da­to­rer­na, zoo­ma­de in på rätt del av lin­jen och märk­te se­dan att de var i till ex­em­pel Po­len. Ef­ter det sök­te de upp in­for­ma­tion om ifrå­ga­va­ran­de stad och skrev i en logg­bok på eng­els­ka, pre­cis som om de be­sökt sta­den på rik­tigt som tu­ris­ter. Det­ta gjor­de att fram­skri­dan­det kän­des mer re­a­lis­tiskt. Lag­hal­vor­na i de oli­ka län­der­na de­la­de se­dan med sig av sina upp­le­vel­ser till ex­em­pel om hur väd­ret var i bå­da stä­der­na. Må­len var att an­vän­da ett främ­man­de språk i en ge­nu­in si­tu­a­tion, att ska­pa ge­men­skap­s­an­da i la­gen som hade del­ta­ga­re från oli­ka län­der, och att öka kun­ska­pen om Eu­ro­pa. Alla des­sa mål upp­nåd­des su­ve­ränt.

I bör­jan och i slu­tet av pro­jek­tet tog vi kon­takt med var­and­ra ge­nom Flash­me­e­ting. Un­der av­slut­nings­fes­ten lyss­na­de ele­ver­na på mu­sik till­sam­mans, åt god­sa­ker och gick fram till ka­me­ran för att häl­sa på var­and­ra. Vin­nar­la­get be­lö­na­des i bå­da län­der­na sam­ti­digt med me­dal­jer av papp. Det kän­des inte som om av­stån­det mel­lan oss var tu­sen­tals ki­lo­me­ter.

Fungerande förbindelser, en inspirerande vardag

I lä­ro­plans­grun­der­na för den grund­läg­gan­de ut­bild­ning­en kon­sta­te­ras att un­der­vis­ning­ens upp­gift är att vän­ja ele­ven vid att kom­mu­ni­ce­ra på ett främ­man­de språk i kon­kre­ta si­tu­a­tio­ner som känns nä­ra för ele­ven själv, i bör­jan i hu­vud­sak munt­ligt. Jag har svårt att kom­ma på vad som skul­le vara ett bätt­re sätt att ge­nom­fö­ra det­ta – för en trea som nyss in­lett sina språk­stu­di­er – än re­gel­bund­na, ge­nu­i­na vi­de­o­sam­tal. Ny­li­gen fi­ra­de vi i vår sko­la i söd­ra Fin­land en sa­misk te­ma­dag. Jag lyck­a­des ord­na en Skype-för­bin­del­se till en sko­la i Se­vet­ti­jär­vi ge­nom att ta te­le­fo­nen i han­den och ringa rek­torn. På den ut­sat­ta ti­den satt vi se­dan och såg på när man ge­nom fönst­ret vi­sa­de oss sko­lans hus­djurs­ren, vi sjöng en sång på sa­mis­ka som vi fått or­den till på för­hand, vi lyss­na­de på en äk­ta jojk samt frå­ga­de var­and­ra om bå­da sko­lor­nas var­dag.

Eleverna med

Ele­ver­na bör öva fär­dig­he­ter­na att fun­ge­ra i ett mång­kul­tu­rellt sam­häl­le och i in­ter­na­tio­nellt sam­ar­be­te. Att dri­va in­ter­na­tio­nel­la pro­jekt och hål­la kon­tak­ten är allt­så inte bara ett trev­ligt tids­för­driv. Fast­än det är omöj­ligt att för­ut­se vad var och en av da­gens skol­ele­ver kom­mer att ha som yrke i fram­ti­den är det inte onö­digt för nå­gon att be­kan­ta sig med oli­ka si­tu­a­tio­ner och per­so­ner. Bar­nen har över­ras­kat mig gång på gång med det mod och den för­doms­fri­het som de haft för att gå med i oli­ka pro­jekt, då de fått lämp­ligt stöd. Men de upp­le­ver sa­ker på oli­ka sätt, och alla är inte ge­nast så iv­ri­ga. Å and­ra si­dan är det­ta ett fak­tum oav­sett vad sa­ken gäl­ler. Det är vik­tigt att ge ele­ver­na möj­lig­het att öva och mär­ka hur de re­a­ge­rar i nya si­tu­a­tio­ner. And­ra gång­en är en ny sak inte läng­re så skräm­man­de! Och snart är det en helt van­lig grej att bara gå upp till en främ­man­de per­son och tala ex­em­pel­vis eng­els­ka. I slu­tet av vå­ren bör­ja­de även tre­or­na trött­na på sam­ta­len som vi lä­ra­re skri­vit ut. Istäl­let vil­le de pra­ta om sina egna gre­jer med de frans­ka ele­ver­na.

Planmässighet

Jag pla­ne­rar all­tid det kom­man­de läs­året gans­ka nog­grant re­dan i au­gus­ti. Där­för har jag en klar bild av vil­ka sa­ker och te­man vi kom­mer att be­hand­la med de grup­per jag un­der­vi­sar. Det­ta hjäl­per i sin tur mig att kom­ma på lämp­li­ga te­man för de in­ter­na­tio­nel­la pro­jek­ten el­ler an­nat ar­be­te. Jag för­sö­ker kom­bi­ne­ra tek­ni­kan­vänd­ning­en med all un­der­vis­ning på ett en­het­ligt sätt. De upp­le­vel­ser som oli­ka pro­jekt gett har ökat sam­man­håll­ning­en i vår sko­la och käns­lan av att vi gör gans­ka fina gre­jer. Ett gott ex­em­pel på sam­ar­be­tet inom sko­lan är vi­de­on vi gjor­de för de kom­man­de et­tor­na. De nu­va­ran­de et­tor­na fun­de­ra­de till­sam­mans med sin lä­ra­re på vad man får, inte får el­ler ska gö­ra i sko­lan. Fem­mor­na fil­ma­de då de mind­re fad­de­re­le­ver­na spe­la­de ut des­sa si­tu­a­tio­ner. Et­tor­na ban­da­de även in munt­li­ga in­struk­tio­ner över den fär­di­ga vi­de­on. Mu­sik i bak­grun­den och så var en fin vi­deo fär­dig! Allt det­ta var möj­ligt med en helt van­lig vi­deo­ka­me­ra och gra­tis­pro­gram. Jag har hört att de kom­man­de ele­ver­na sett på vi­de­on hem­ma fle­ra gång­er. Även de nu­va­ran­de ele­ver­na har till ex­em­pel upp­ma­nat var­and­ra att stå lugnt i mat­kön, för ”dom sä­ger så i vi­de­on».

Un­der det kom­man­de läs­året har var­je klass i vår sko­la för förs­ta gång­en en mo­ders­måls­lek­tion i veck­an öron­märkt för in­for­ma­tions- och kom­mu­ni­ka­tions­tek­nik. Det­ta öpp­nar inte bara för fina möj­lig­he­ter, utan krä­ver även att man som lä­ra­re för des­sa lek­tio­ner tar an­svar för att pla­ne­ra un­der­vis­ning­en så att det inte blir en vecko­tim­me som är lös­ryckt från res­ten av un­der­vis­ning­en. Vi tän­ker åt­min­sto­ne gö­ra ani­ma­tio­ner och fil­mer, öva oss i att an­vän­da grund­pro­gram, spe­la oli­ka spel som stö­der lä­ran­det och hål­la kon­tak­ten med oli­ka de­lar av värl­den. Jag för­sö­ker hela ti­den ut­veck­las som lä­ra­re, och nu får ock­så jag lä­ra mig nå­got nytt igen! Även om många and­ra nöd­vän­di­ga del­om­rå­den in­går i god un­der­vis­ning kan man inte i da­gens lä­ge läng­re åsi­do­sät­ta in­for­ma­tions­och kom­mu­ni­ka­tions­tek­ni­kens be­ty­del­se och sär­skilt de möj­lig­he­ter som den med­för!

Län­kar

eTwin­ning­por­ta­len

www.etwin­ning.net

Fin­länds­ka eTwin­nings­saj­ten

www.edu.fi/etwin­ning/svens­ka

Fin­länds­ka am­bas­sa­dörs­blog­gen

etwin­ningamb­fin­land.blogs­pot.fi