I allt fler skolor har man som mål att teknologin ska bli en naturlig del av undervisningen och studierna. Man vill att varje elev och studerande alltid ska ha tillgång till mångsidiga verktyg då det behövs. Därför har mobila lösningar blivit vanligare i allt fler skolor och läroanstalter. Mobila lösningar gör det möjligt att utnyttja teknik i skolan och läroanstalten på ett flexibelt sätt, eftersom användningen inte längre är begränsad till datorklasserna eller klassrummen. Många elever och studerande har även egna apparater som kan utnyttjas i studierna, även om det finns olika åsikter om användningen av deras egen utrustning i skolan.
Av de tekniska verktygen är det just den mobila utrustningen och molntjänsterna som upplevs som framtidens lösningar. Användningen av mobil utrustning ökar flexibiliteten i valet av studieplats, och användningen av egna personliga enheter ökar individualiteten i lärandet. Den mobila utrustningen och olika applikationer som används gemensamt stöder det gemensamma informationsbyggandet Med hjälp av personliga enheter kan man snabbt ta uppdaterat material i användning. Genom att utnyttja mobil utrustning kan man skapa läruppgifter vars lösningar till exempel kan fotograferas. Med utrustningen kan man sammanställa projektarbeten och söka information på nätet. Förutsättningen för ett sådant arbetssätt är att materialen är lätta att flytta.
Detta fungerar bäst genom att utnyttja olika typer av molntjänstlösningar och digitala lärplattformar. Då man använder sådana internetresurser är man inte bunden till enskilda apparater, utan man kan fortsätta arbetet i skolan eller till exempel hemma med vilken apparat som helst.
Jämfört med traditionella arbetsstationer har de moderna mobila enheterna även många andra fördelar förutom rörligheten. I surfplattor och mobiltelefoner finns verktyg och applikationer för att samla in geografiska data (GPS) samt för att känna igen beröring och apparatens ställning. Dessutom kan de användas för ljudinspelning, fotografering och videoinspelning. Genom att använda dessa funktioner kan även små elever till exempel undersöka sin omgivning och tillvarata sina iakttagelser. Smarttelefoner och surfplattor har ofta varit det första steget till att utnyttja teknologi i för- och grundskolan.
Det behändigaste sättet att flytta filer och annat material är med webbtjänster. Webbtjänsterna kan vara enkla, och då används de för att flytta till exempel filer och bilder. En sådan tjänst kan kallas en fildelningstjänst. Tjänsterna kan även vara mer heltäckande molntjänster som erbjuder tjänster för gemensamt arbete och sociala medier. Med hjälp av sådana tjänster kan man skapa information som ett gemensamt kunskapsbygge. Eftersom det finns många olika webbtjänster bör man tänka efter noggrant innan man väljer vilken tjänst man ska använda. Dessutom bör man kontrollera tjänstens användarvillkor och åldersgränser. Vanligtvis kräver användningen av tjänsten godkännande av minderåriga elevers vårdnadshavare.
Digital utrustning och material ökar flexibiliteten. Man kan använda bild, ljud, interaktiva element och till exempel lärspel gemensamt. Lärandet blir mer meningsfullt och kan fortsätta även på fritiden om man har egen utrustning.
Utmaningar för utbildningsanordnarna och dataförvaltningen
Användningen av mobil utrustning och molntjänster kräver en fungerande digital infrastruktur. Mängden apparater har ökat och skolorna har blivit tvungna att bygga trådlösa telekommunikationsnät. Man bör även se till att eldistributionen är tillräcklig genom att ha tillräckligt med eluttag för terminaler och för att kunna ladda batterier. I de flesta kommuner har undervisningsväsendet ett eget telekommunikationsnät som vanligen byggts upp med fasta nätkablar och till vilket endast skolans egna apparater kopplats. Dataförvaltningen har ansvarat för underhållet, vilket gjort det lätt att minimera datasäkerhetsrisker. Användningen av mobil utrustning, bärbara arbetsstationer, surfplattor och andra terminaler förutsätter däremot trådlösa telekommunikationsnät. Då dessa byggts har det varit en utmaning att förutse framtiden, till exempel hur mycket terminalerna kommer att öka i antal.
Med trådlösa telekommunikationsnät täcks de områden i skolan där man vill använda apparaterna. I samband med detta är det viktigt att notera att telekommunikationsnätet måste fungera även om tiotals användare arbetar samtidigt. Det bör finnas tillräckligt många basstationer, och med tanke på de kommande digitala studentskrivningarna bör särskilt gymnasierna förbereda sig i tid. För att eleverna ska kunna utnyttja sina egna terminaler i skolan krävs en dialog mellan skolväsendet och dataförvaltningen. Av den mobila utrustningen har de bärbara datorerna utan problem blivit en del av skolans tekniska infrastruktur, och s.k. laptopvagnar är en vanlig syn i skolorna. Dessutom finns surfplattor och smarttelefoner, som skolornas dataförvaltning, som ansvarar för teknologin i skolan, tillsammans med skolan kan ha beslutat att inte ska omfattas av samma stödtjänster som till exempel skolans arbetsstationer. För att underhålla mobila apparater krävs olika system och kompetens som kan vara dyrare att skaffa. I vissa fall hålls den mobila utrustningen åtskild från resten av skolans infrastruktur.
Övrig utrustning som möjligtvis ligger utanför stödtjänsterna men som används i undervisningen är lärarnas och elevernas egna enheter. De trådlösa näten som är avsedda för skolornas bärbara datorer är jämförelsevis lätta att bygga, men särskilt surfplattor, som iPad- och Android-enheter, samt användarnas egna enheter kräver en annan slags verksamhetsmodell än resten av skolans digitala utrustning. I många kommuner har problemet lösts så att man i skolorna använder ett fast eller trådlöst telekommunikationsnät för undervisningen. Till detta nätverk har man kopplat skolans egen utrustning men inte iPad- och Android-enheter, för vilka man kan ha ett enskilt öppet trådlöst nät. Dessa två skilda telekommunikationsnät kan orsaka problem till exempel om man vill dela en bild på en surfplatta i elevernas öppna nät med en enhet, till exempel en dataprojektor, som är kopplad till undervisningsnätet i klassrummet.
Den trådlösa nättekniken som använder WLAN-teknologi är inte den enda typen som kan användas i undervisningen. Även mobilnätens 3G/4G-anslutningar används ofta tillsammans med surfplattor och smarttelefoner, eftersom nätet då fungerar även utanför skolans WLAN-område. Med hjälp av ett sådant mobilnät kan man studera och till exempel iaktta omgivningen med hjälp av en mobil enhet nästan var som helst där mobiltelefoner fungerar.
För att skaffa sådana anslutningar har skolorna och kommunerna varit tvungna att göra upp nya avtal med tjänsteleverantörerna, eftersom kommunernas mobilanslutningsavtal vanligtvis gäller endast telefontrafik. Dessutom har det i samband med mobil utrustning visat sig vara behändigt att använda basstationerna som finns i vissa telefoner, så att man kunnat dela nätet lokalt med några enheter. Då kan man dela nätet från en anslutning till några enheter, till exempel då en elevgrupp är utomhus och behöver få åtkomst till nätet.
För dem som erbjuder digitala tjänster till skolor är de trådlösa näten inte de enda tjänsterna som det lönar sig att utveckla. Sådant som berör tillgången till och delbarheten av digitalt material som behandlades ovan är saker som bl.a. dataförvaltningen försöker lösa tillsammans med skolorna. Det behövs digitalt innehåll som man kan dela genom olika digitala lärmiljöer. Många lärare har haft problem med att spara och dela sådant som skapats särskilt på surfplattor. Man försöker utveckla befintliga digitala lärmiljöer för detta ändamål, men att särskilt beakta surfplattor och mobiltelefoner är en utmaning. I vanlig privat användning har olika molntjänster, till exempel Google Drive, Skydrive och Dropbox, visat sig vara de mest behändiga tjänsterna, men att använda dessa i skolor med minderåriga elever är inte helt problemfritt på grund av tjänsternas användarvillkor. Speciellt inloggning på olika tjänster genom peklattor och smarttelefoner som används gemensamt i skolor kräver övervägande, eftersom dessa apparater ursprungligen är gjorda för privatbruk. Det är dessutom ofta ganska besvärligt att logga in på och ut ur tjänsterna då man byter användare. För att kringgå problemet finns det olika typer av portföljlösningar för surfplattor på marknaden, så att man kan synkronisera apparaten färdigt för en ny användare.
Användning av egna mobila enheter
I många kommuner har man inte möjlighet att skaffa en egen enhet till varje elev. Som tur är har nästan alla elever minst en egen mobiltelefon eller till och med en bärbar dator eller surfplatta som de skulle kunna ta med sig till skolan. Även lärare har ofta en dator hemma, men ändå använder de skolans datorer i sin undervisning. Situationen leder delvis till dubbelutrustning. Att använda egna apparater i skolans nät är ändå inte helt problemfritt ur dataförvaltningens synvinkel, eftersom dessa enheter inte ingår i det stöd som erbjuds och de inte kan använda den programvara som skaffats till skolan. Man kan inte heller vara säker på om datasäkerheten är fullgod i främmande enheter. Dessutom är det mycket svårare för dem som underhåller nätet att övervaka det och upptäcka missbruk – av misstag eller med avsikt – om de inte har någon information om enheterna och deras användare. Det här är ändå inget oöverkomligt problem. Med noggrann planering kan man erbjuda användarna en internetförbindelse utan att de äventyrar kommunens andra informationssystem, till exempel hälsovårdens kritiska tjänster. I många kommuner finns ett s.k. besökarnät som man kan logga in på med användarnamn och lösenord som kopplats till skolan. Dessa olika nät – skolans eget undervisningsnät och besökarnätet – orsakar ändå bekymmer i samarbetande undervisningssituationer om man till exempel vill dela ett skrivbord från en användares egen enhet med klassrummets dataprojektor så att alla kan se det. Men med god gemensam planering kan man finna lösningar även i dessa fall.
I surfplattor och smarttelefoner använder man ofta små installerade applikationer, appar, som gjorts särskilt för dessa apparater och som utnyttjar deras särdrag, till exempel geografisk information, ljud- och bildinspelningsmöjligheter, apparatens ställning och pekskärm. Apparna är vanligen gjorda för personligt bruk, d.v.s. de är kopplade till användarkonton. Apparna kan vara avgiftsbelagda och då är man i skolor där det finns flera användare tvungna att skapa gemensamma konton och skaffa olika sorters laddningskort. Ofta har man beslutat att inte använda personliga konton på surfplattorna, eller så ger man apparaten till samma användare för en längre tid så att man inte är tvungen att gå igenom den krångliga synkroniseringen och inloggningen så ofta. Då man använder gemensamma konton är man emellertid tvungen att avstå från de fördelar som man hade kunnat uppnå med personlig användning. En sådan användbar funktion är till exempel att bilder automatiskt sparas på användarens eget konto i en molntjänst. I största delen av fallen uppstår inga problem av att apparna används gemensamt. Problem uppstår främst då man använder användarnamn och lösenord för att logga in på en tjänst.
Erfarenheter av att använda pekplattor i undervisningen
I Finland har man inlett flera projekt där man försöker utveckla lärmetoder som utnyttjar mobil utrustning. I småbarnspedagogik samt i förskole- och nybörjarundervisningen har man i stor utsträckning använt smarttelefoner, pekplattor och små liknande apparater. Med dessa har man i huvudsak filmat, spelat in ljud och utnyttjat olika lättanvända appar, till exempel lärspel. Med hjälp av pekplattor har eleverna fått öva sig att skriva och läsa med hjälp av inspirerande spel eller andra interaktiva läromedel. Dessutom har apparaterna använts för att hantera och sammanställa olika typer av media till bokliknande berättelser eller videor. Med barn används utrustningen mest inom mediekunskap. Det finns även många lärspel som barn gärna spelar och med vilka de kan öva att läsa och skriva. Spelen har gett goda resultat även för barn med inlärningssvårigheter.
Med äldre elever kan man utnyttja pekplattor på ett mycket mångsidigt sätt. Med dem kan man sammanställa större projekt, bekanta sig med olika teman eller till exempel sammanställa elevernas egna portföljer i elektroniska lärmiljöer. Dessutom kan de sammanställa dessa gemensamt, var och en med en egen enhet. Pekplattorna har visat sig vara användbara även för språklektionernas uttalsövningar eller till exempel för handarbete då man vill ta till vara arbetsmoment. I vissa skolor har man satt som mål att läroböckerna ska ersättas med digitalt material. Man kan hitta lämpliga applikationer för varje ämne, och pekplattorna är också behändiga då eleverna gör egna anteckningar. Med olika apparater kan man ta bilder eller till exempel spela in instruktioner. Ju äldre eleven blir, desto självständigare förväntas hans eller hennes studier bli. Därför är det också naturligt att eleven själv får välja sina arbetsredskap och sitt arbetssätt. I bästa fall borde alla ha tillgång till någon form av digital enhet om de så vill.
I gymnasieutbildningen är man inne i en övergångsperiod, eftersom de digitaliserade studentskrivningarna kräver att studerandena ska behärska användningen av digitala lärmiljöer och vara bekanta med tekniken. I många gymnasier har man börjat ge stöd åt eleverna i anskaffningen av egna enheter, till exempel genom att rekommendera vissa apparatskombinationer eller -modeller. För till fället används apparaterna i gymnasierna fämst till att skriva på. Oberoende av om det är fråga om en bärbar dator eller en surfplatta bör man kunna använda den utan problem, och som arbetsredskap bör den kännas lika personlig som ens egen penal. Under studentskrivningarna är det för sent att lära sig att använda utrustningen.
Länkar
http://molla.ejuttu.fi/ Molla, Villmanstrand
http://blog.edu.turku.fi/molla/ Molla, Åbo
http://koulut.tampere.fi/hankkeet/eppu/ Epun mediareppu
http://kohtikirjatontakoulua.wordpress.com/ Kohti kirjatonta koulua
http://finnedmob.blogspot.com/ Mobiluck
http://sormet.ejuttu.fi/ Sormet
https://sites.google.com/site/mobiilistim/ Mobiilisti maailmaan
http://www.edu.vantaa.fi/tvt/ TVT opetuksen eriyttämisen tukena
ERFARENHETER I OMLOPP – idéer för utveckling av lärmiljöernaTina Heino (red.), © Utbildningsstyrelsen Guider och handböcker 2013:7 ISBN 978-952-13-5637-7 (hft.) ISBN 978-952-13-5638-4 (pdf) ISSN-L 1798-906X ISSN 1798-906X (tryckt) ISSN 1798-9078 (online), Pärm27.11.2013