Distansmedel stöder skolgången

Di­stans­un­der­vis­ning och dess oli­ka for­mer, till ex­em­pel en­kel­rik­tad un­der­vis­ning och in­spe­la­de lek­tio­ner, stö­der skol­gång­en när ele­ven av nå­gon an­led­ning tving­as vara bor­ta från sko­lan un­der läng­re pe­ri­o­der. Det un­der­lät­tar bå­de för ele­ven och för vård­nads­ha­var­na om det kan er­bju­das hjälp­me­del för att kla­ra skol­gång­en. En ung elev som in­sjuk­nat i can­cer fick sin skol­gång ord­nad som hem-, sjuk­hus- och di­stans­un­der­vis­ning. Di­stans­un­der­vis­ning an­vän­des i re­al­tid un­der grund­sko­lans fjär­de klass un­der sjuk­hus- och hem­vårds­pe­ri­o­der. Med hjälp av chatt, ljud- och bild­för­bin­del­se kun­de ele­ven del­ta i un­der­vis­ning­en i sin hem­klass, hål­la kon­takt med sina vän­ner och sin hemsko­la, och åter­gå till sin egen klass ef­ter att be­hand­ling­ar­na av­slu­tats.

Då ele­ven fick sin dia­gnos skaf­fa­de klass­lä­ra­ren och hemsko­lan den ut­rust­ning som be­höv­des för di­stans­un­der­vis­ning­en. Ele­ven fick en bär­bar da­tor som en do­na­tion från an­nat håll. Sko­lans an­slag an­vän­des för att kö­pa en kon­fe­rens­mik­ro­fon och webb­ka­me­ra till klass­rum­met. I klass­rum­met fanns re­dan en da­tor och in­ter­net­för­bin­del­se. Den dy­ras­te en­skil­da ap­pa­ra­ten som an­skaf­fa­des var kon­fe­rens­mik­ro­fo­nen.

Fö­re be­hand­ling­ar­na bör­ja­de ord­na­de klass­lä­ra­ren ett mö­te där ele­ven och vård­nads­ha­var­na fick lä­ra sig att an­vän­da ut­rust­ning­en och pro­gram­met. Via ad­mi­ni­stra­tio­nen hade man för­säk­rat sig om att lä­ra­ren hade de rät­tig­he­ter som kräv­des för att in­stal­le­ra ny ut­rust­ning och nya pro­gram på klas­sens da­tor. Klass­lä­ra­ren kun­de själv in­stal­le­ra det som be­höv­des, så det kräv­des ing­en ut­om­stå­en­de tek­nisk hjälp. Det var bra att lä­ra sig att an­vän­da ut­rust­ning­en på för­hand, ef­ter­som di­stans­un­der­vis­ning­en då kun­de in­le­das så fort ele­vens fy­sis­ka till­stånd och be­hand­ling­ar­na tillät.

Ing­en en­skild läs­ord­ning gjor­des upp för un­der­vis­ning­en, utan ele­ven del­tog i alla de lek­tio­ner som hon hann och or­ka­de med. Mor­gon­lek­tio­ner­na gick bäst, ef­ter­som ele­ven då var pigg. För att ar­ran­ge­mang­en ska fun­ge­ra kan det än­då i mot­sva­ran­de fall vara bra att kom­ma över­ens om en bin­dan­de läs­ord­ning som bå­da par­ter­na föl­jer, så att man är över­ens om vil­ka lek­tio­ner ele­ven ska del­ta i.

En av da­to­rer­na i klas­sen hade re­ser­ve­rats för di­stans­un­der­vis­ning­en och var på­sla­gen hela ti­den. På det vi­set kun­de ele­ven all­tid kon­tak­ta klas­sen då hon vil­le el­ler or­ka­de. Med hjälp av en ex­tra skärm som kopp­lats till da­torn kun­de ele­ver­na i klas­sen se sin di­stans­stu­de­ran­de klass­kam­rat. Kon­fe­rens­mik­ro­fo­nen fäs­tes i ta­ket längst fram i klas­sen. Med­de­lan­den, tilläggs­ma­te­ri­al, prov osv. som de­la­des ut i sko­lan skick­a­des hem med ele­vens lil­la­sys­ter. Be­rät­tel­ser och upp­sat­ser de­la­des via e-post.

Klass­lä­ra­ren för­sök­te ta med di­stansele­ven full­vär­digt i un­der­vis­ning­en och kom­mu­ni­ka­tio­nen. Hon fick kom­ma till tals och möj­lig­het att lä­sa högt och sva­ra på frå­gor. Re­dan att hö­ra di­stansele­vens röst i klas­sen gjor­de att hon hade en mer kon­kret när­va­ro. På ras­ter­na stan­na­de en del av ele­ver­na för att pra­ta och um­gås med di­stansele­ven. I grupp­ar­be­ten och lär­spel in­gick all­tid di­stansele­ven i nå­gon grupp, och sam­ar­be­tet ut­för­des med hjälp av do­ku­men­toch webb­ka­me­ra. Vi­de­or och dy­likt ma­te­ri­al för lä­ran­det de­la­des med ele­ven med hjälp av de­lat skriv­bord på da­torn. För­utom di­stans­för­bin­del­sen i re­al­tid be­sök­te lä­ra­ren även ele­vens hem re­gel­bun­det för att ge hen­ne hem­un­der­vis­ning un­ge­fär en gång var­an­nan vecka. Un­der hem­un­der­vis­ning­en kun­de lä­ra­ren och ele­ven gå ige­nom de upp­gif­ter som ele­ven gjort och dis­ku­te­ra så­dant som hon tyck­te var svårt. Un­der­vis­ning­en på tu man hand var myck­et ef­fek­tiv och nyt­tig. Vård­nads­ha­va­ren över­va­ka­de ele­ven då hon skrev prov, i hu­vud­sak sam­ti­digt som res­ten av klas­sen, men någ­ra gång­er vid skilt över­ens­kom­na till­fäl­len.

Var­je vecka dis­ku­te­ra­de lä­ra­ren och vård­nads­ha­va­ren ele­vens sjuk­dom, be­hand­ling­ar­na, sko­lan och stu­di­er­na via di­stans­för­bin­del­sen. De and­ra ele­ver­nas vård­nads­ha­va­re un­der­rät­ta­des om un­der­vis­nings­ar­ran­ge­mang­en, och in­for­ma­tion om bland an­nat be­hand­ling­ar­nas och sjuk­do­mens oli­ka ske­den skick­a­des hem med skol­kam­ra­ter­na en­ligt den in­sjuk­na­de ele­vens vård­nads­ha­va­res vill­kor och öns­ke­mål. Den re­gel­bund­na kon­tak­ten med klass­kam­ra­ter­na och de­ras hem mins­ka­de för­do­mar, räds­lor och ryk­ten som kan upp­stå vid all­var­li­ga sjuk­doms­fall. Ele­ven gick även i viss mån i sko­lan som van­ligt. Då var det möj­ligt att till ex­em­pel dis­ku­te­ra hur väl di­stans­för­bin­del­sen fun­ge­ra­de. Un­der an­vänd­ning­en av di­stans­för­bin­del­sen ut­red­des pro­blem per te­le­fon.

Ele­ver­na spe­lar ett eng­elsk­språ­kigt lär­spel via di­stans­för­bin­del­se med hjälp av en do­ku­ment­ka­me­ra

Praktiska observationer

Ele­ven kun­de stu­de­ra i sam­ma takt som sin klass och det var lätt för hen­ne att kom­ma till­ba­ka till sin egen klass då hen­nes be­hand­ling­ar och fy­sis­ka till­stånd tillät det­ta. Ele­ven kun­de i viss mån hål­la kon­tak­ten med sina vän­ner i klas­sen, ef­ter­som hon un­der iso­le­rings­ti­den an­nars säl­lan hade möj­lig­het att träf­fa sina klass­kam­ra­ter. Det var en lätt­nad för vård­nads­ha­var­na att mär­ka att de­ras barn fort­fa­ran­de hade vän­ner trots sin sjuk­dom och den iso­le­ring som sjuk­do­men or­sa­ka­de.

I all­män­het upp­täck­te man att di­stans­un­der­vis­nings­ar­ran­ge­mang­en i bör­jan krä­ver sär­skilt myck­et upp­märk­sam­het av lä­ra­ren och kan or­sa­ka ex­tra ar­be­te. Lä­ra­ren mås­te se till att för­bin­del­sen fun­ge­rar och att di­stansele­ven kla­rar av att föl­ja med un­der­vis­ning­en. Ka­me­ran bör vara rik­tad på ett fun­ge­ran­de sätt, och man bör fäs­ta upp­märk­sam­het vid ljud- och bild­kva­li­te­ten. Tek­nis­ka pro­blem kan mins­ka mo­ti­va­tio­nen för di­stans­un­der­vis­ning­en. Det är till ex­em­pel tungt att an­vän­da hör­lu­rar, och klas­sens ljud hörs gans­ka starkt di­rekt i öro­nen.

För att ele­ven ska kun­na vara när­va­ran­de i den so­ci­a­la lär­mil­jön bör lä­ra­ren fäs­ta sär­skild upp­märk­sam­het vid ho­nom el­ler hen­ne, till ex­em­pel ge­nom att lå­ta ele­ven sva­ra och be om kom­men­ta­rer. Det är även bra att lä­ra and­ra barn och even­tu­el­la skol­gångs­bi­trä­den hur man an­vän­der ut­rust­ning­en, ef­ter­som de då till ex­em­pel kan hjäl­pa en vi­ka­rie om den egna lä­ra­ren inte är på plats.

Ef­ter någ­ra må­na­ders di­stans­un­der­vis­ning läng­ta­de ele­ven till­ba­ka till sin egen klass. Hon skul­le hell­re ha ve­lat vara fy­siskt på plats på lek­tio­ner­na än att del­ta på di­stans. Ing­en­ting kan er­sät­ta nor­mal klass­un­der­vis­ning helt och hål­let. Med hjälp av di­stans­un­der­vis­ning är det än­då möj­ligt att hänga med i stu­di­er­na, och med dess hjälp kan man und­vi­ka att ett barn som blir sjukt iso­le­ras från res­ten av sko­lan.