Att utveckla elevens förmåga till självvärdering och aktivitet
Koordineringsprojektet för användning av utrustning, program och tjänster i undervisningen, Tammerfors stad Merja Juntunen och Jarkko Lampinen, Oppijat-projektet, Jyväskylä universitet
Att utveckla elevens eller den studerandes förmåga till självvärdering kan stödjas om bedömningen av elevens resultat går från att bedöma produkter och förmåga att minnas till en mer övergripande bedömning av lärprocessen. När man bedömer lärprocessen som helhet har eleven bättre möjlighet att själv följa med var han eller hon gjort framsteg, varför framstegen skett, hur eleven handlat när framstegen skett och vad eleven ännu kunde göra för att främja sitt eget lärande. De enskilda självvärderingsuppgifter som används i skolan eller läroanstalten samt de produkter som eleverna eller studerandena gjort borde ingå i en mer omfattande helhet. Tekniken kan erbjuda konkreta verktyg för att förverkliga detta. Eleven eller studeranden får en bättre helhetsbild av det han eller hon kan eller inte kan, vilket gör det enklare att ställa realistiska mål för lärandet. Detta betonar dock deras eget ansvar och därför måste elevens ålder, förutsättningar och tidigare kunskap beaktas.
Man lär sig även annanstans
Informellt lärande eller vardagslärande är vanligt i olika gemenskaper i arbetslivet och på fritiden. Det sker vanligtvis slumpmässigt, på sätt och vis av misstag, men det kan också vara fråga om mer planerat och målinriktat lärande. Lärsituationen inleds alltså av eleven eller studeranden själv, inte på initiativ av lärare eller någon annan utomstående instans.
Formellt och informellt lärande betraktas ofta både vad gäller synen på lärande och på kunskapsutveckling som funktioner som är varandras motsatser. Att på detta sätt ställa dem mot varandra är inte till fördel för eleven eller studeranden, eller för utbildningsanordnaren. De olika sätten att lära sig ska ses som helheter som kompletterar och stöder varandra. Genom att kombinera formellt och informellt lärande stöder man till exempel förankringen av de formellt lärda sakerna i elevens vardag, vilket i sin tur minskar lösrycktheten och splittringen av lärandets innehåll. När de saker som eleven eller studeranden lärt sig informellt kan inkluderas i en del av det formella lärandet, hjälper det samtidigt läraren att bättre förstå elevens eller studerandens individuella styrkor. I vissa situationer kan de vid behov ta på sig rollen som sakkunnig, till exempel när man arbetar kollaborativt inom något av elevens eller studerandens starka områden. De starka områdena kan till exempel höra samman med fritidssysselsättningar eller saker som eleven eller studeranden lärt sig i spelvärldar. Deras styrkor kan synliggöras till exempel med hjälp av teknik.
I Oppijat-projektet genomfördes en omfattande enkät, där grundskolans elever och lärare berättade om sin webbanvändning och var de lärt sig olika saker med hjälp av en så kallad mediekaka (en figur som beskriver användningen av tjänster på webben) och en uppsats om användningen. Redan eleverna i årskurs 1–6 använder ett mycket mångsidigt urval av tjänster på webben. Nätverkstjänster, spelmiljöer och delningstjänster för musik och video är de som används mest. Även om det är enkelt för eleverna att göra en lista över och ta tjänster i bruk, har de tydliga svårigheter med att identifiera, specificera och definiera sitt eget lärande. Det i stort sett enda undantaget är hur de lär sig engelska. Särskilt pojkar som spelar dataspel nämner detta.
Det behövs både verktyg för och handledning i att identifiera det egna lärandet. Med hjälp av teknologin kan man till exempel spara lärspår av sina egna aktiviteter, föra dagbok över sitt lärande och använda sig av olika former av kamratstöd och självvärdering. Samtidigt kan man öva sig på att dela ägandet över lärandet. Att ge och få respons är en del av lärandet. Med hjälp av tekniken kan man enkelt till exempel gå tillbaka till tidigare respons och jämföra den med ny respons. Målet är att eleven eller studeranden blir medveten om sitt eget kunnande, om vad han eller hon behärskar och vad som kräver mera övning.
Eleven som uppbyggare av information och innehåll
Ägarskapet över innehåll och lärprocessen borde i större utsträckning än nu finnas hos eleven eller studeranden själv. När man erkänner deras äganderätt till sitt eget innehåll och i praktiken gör det möjligt till exempel med digitala lösningar, har eleven eller studeranden själv möjlighet att se och hantera produkterna av sitt lärande, spåren av sina aktiviteter och dokumenteringen av hela lärprocessen. Detta leder till att det blir naturligt för dem att ta in nytt innehåll och bygga vidare på sin kunskap. Det gamla och det nya skapar tillsammans en ny helhet, som eleven eller studeranden kan gå vidare från enligt målsättningarna.
Eleverna eller studerandena har möjlighet att visa vad de lärt sig och vad de kan till exempel med hjälp av ePortfolio. Det är ändamålsenligt att sammanställa en ePortfolio över de redan befintliga innehållen som eleven eller studeranden samlat ihop under studiernas gång och i informella situationer. Ett ägarskap över lärprocessen innebär ett större ansvar för sitt eget lärande och elevens ålder, förutsättningar och tidigare erfarenheter ska beaktas. Eleven behöver dock hela gemenskapens stöd och handledning.
Hur inverkar detta på verksamheten vid läroanstalten eller i webbtjänsterna? Kan utbildningsanordnaren till exempel stänga av elevens eller studerandens kontakt till de samlade produkterna, nätverken och spåren av sina aktiviteter efter att studierna avslutats eller när de byter studieort?
PLE – bakom allt
Det finns många definitioner av PLE (Personal Learning Environment) som betonar endera ett teknologiskt, pedagogiskt eller nätverksbildande (PLN, personal learning network) synsätt, beroende på vilka utgångspunkter och vilken bakgrund som den som gör definitionen har. Man är dock i definitionerna ytterst eniga om att PLE inte är en tekniskt lösning eller ett system som förenar alla funktioner, utan snarare ett elevorienterat sätt att närma sig lärande och ett nytt synsätt på ägarskapet över lärprocessen. I stället för lärmiljö kan man i stället prata om ett PLE-koncept.
I PLE-modellen är det centralt att eleven eller studeranden på ett bättre sätt själv kan kontrollera och hantera sitt eget lärande. Den erbjuder stöd och redskap att ställa egna mål, att hantera lärprocesser och -innehåll samt att interagera med andra. Utgångspunkten är alltså ett lärande samt en situation där eleven eller studeranden själv har ägarskapet över sin egen lärprocess, där olika slags teknik och webbtjänster har en viktig roll som hjälpmedel för lärandet och som möjliggörare. Ju yngre eleven i fråga är, desto mer central är lärarens och andra vuxnas betydelse som handledare och möjliggörare. Elevernas autonomi, aktiva roll och ansvar för sitt eget lärande ökar självklart i takt med att de blir äldre och får mer kunskap samt när de övergår från formell utbildning till mer non- och informella lärsituationer.
När tjänsten fungerar som bäst stöder en PLE olika slags elevers och studerandens sätt att lära sig. Med hjälp av den är det möjligt att bättre identifiera sitt lärande och bli medveten om sina lärstrategier. Med hjälp av en PLE kan man göra hela lärprocessen synlig, allt från när man ställer upp mål till bedömningen. En PLE hjälper också eleven att lägga märke till nätverk, människor och interaktionsförhållanden som främjar lärande, och en PLE kan också främja att dessa utvidgas. Det är bra att komma ihåg att en PLE aldrig blir färdigt, den är under ständig uppbyggnad. Den byggs upp, utvecklas och formas under hela livet, beroende på vilka utmaningar och utvecklingsmål man ställs inför, livsmiljön och de människor och samfund som finns i den. Den betydelse de teknologier och mediemiljöer som är i användning har som formare av PLE ska inte heller glömmas. I Oppijat-projektet har man fokuserat på att bygga upp en elevorienterad lärmiljö, OmaTila-tjänsten, som baserar sig på lärande enligt de tankar som PLE-konceptet omfattar.
OmaTila-tjänsten gör spåren av de egna aktiviteterna synliga
OmaTila är ett flexibelt och personifierande utrymme som utvecklats i Oppijat- projektet, som eleven själv kan modifiera och hantera och som fungerar som centrum för elevens eller studerandens PLE. Via OmaTila använder eleven de verktyg och de innehåll som han eller hon behöver för lärprocessen, sparar och publicerar sina egna multimediala material samt länkar in sig på bland annat de läruppgifter som finns på lärplattformen vid läroanstalten samt på tjänsterna inom sociala medierna. Utgångspunkten för OmaTila-tjänsten är på många sätt den samma som tanken bakom de individuella profiler som används i många tjänster inom sociala medierna. I Oppijat-projektet har följande principer tagits fram och sedan genomförts i OmaTila-tjänsten:
1) Eleven förfogar själv över sina innehåll och bygger sin egen PLE
OmaTila möjliggör en modell där elevens skoluppgifter och de produkter som han eller hon producerar under fritiden skapar en helhet. Eleven bestämmer själv om uppbyggnaden och innehållet. Eleven kan dela det innehåll som finns på OmaTila-tjänsten med andra användare, till exempel lärare eller klasskamrater. Man kan diskutera innehållen och bedöma dem med andra. Diskussionerna och bedömningarna är en del av elevens egen verksamhetsmiljö, vilket innebär att hela lärprocessen kan dokumenteras i OmaTila-tjänsten ur elevens synvinkel. Såväl de produkter som producerats i skolan som de som producerats på fritiden kan från det egna utrymmet skickas till utbildningsanordnarens lärplattform och eleven kan delta i gemensamma uppgifter som genomförs där.
OmaTila-tjänsten gör det möjligt för eleven att välja de verktyg som är lämpliga för honom eller henne i olika situationer. Verktygen behöver inte finnas inne i OmaTila-tjänsten, eleven kan fritt använda till exempel olika molntjänster eller kontorsprogram som finns på den egna datorn. OmaTila är ett slags ”port” via vilken andra användare som till exempel läraren kan följa med spåren av elevens aktiviteter och hur PLEn formas.
2) Eleven, läraren och skolan har samma redskap
Med hjälp av OmaTila-tjänsten kan eleven använda samma redskap (t.ex. en blogg, grupp-PM, diskussion, enkät) som används på läroanstaltens lärplattform. Allt innehåll och dess uppbyggnad kan då flyttas från den personliga delen till läroanstaltens sida och tvärtom. Ur kunskapssynvinkel är det också enkelt om både läraren och eleven kan använda och arbeta på skolans lärplattform och i OmaTila-tjänsten med samma användarfärdigheter.
Denna kompabilitet förverkligas för tillfället bäst mellan OmaTila-tjänsten och Peda.net-tjänsten. Läroanstalten kan naturligtvis ha någon annan eller flera olika lärplattformar och webbtjänster i användning. Det är viktigt att fundera på vilka behov eleverna och lärarna har, vilken slags helhet olika tjänster skapar, om helheten gör det möjligt för eleven att ha rollen som den som har ägarskap över innehållet och hur lätt- eller svåranvänd helheten blir.
3) Livslängd
Eleven kan ta OmaTila-tjänsten i användning och fortsätta att använda den även om han eller hon inte längre hör till någon skolorganisation, avslutar sina studier, blir utexaminerad eller övergår till arbetslivet. OmaTilas betydelse och nyttan med den blir större efter hand, varefter innehåll samlas, nätverken utvidgas och den egna PLE börjar formas.
4) Kombination av formellt och informellt lärande
Det centrala målet för OmaTila-tjänsten har varit att stöda att man blir medveten om det informella lärandet och att informellt lärande utnyttjas som en del av det formella lärandet. OmaTila-tjänsten är byggd så att de innehåll som ansluter till studierna, arbetet eller fritiden kan struktureras till en helhet på det sätt som eleven själv önskar.
5) Inga gränser mellan läroanstalter, kommuner och organisationer
Att tjänsten inte har några gränser stöder att det formella och det informella lärandet förenas.
Den som använder OmaTila-tjänsten kan diskutera och dela innehåll fritt med alla andra som använder tjänsten oberoende av i vilken skola, kommun eller vilket land användarna befinner sig. Tjänsten har alltså inga skol- eller kommunbundna gränser och den kan också användas av föreningar, företag och organisationer som är inriktade på fritidssysselsättningar.
I Oppijat-projektets pilotförsök stöddes gränsfriheten mellan skolorna inte alltid av lärarna, särskilt inte när denna gränsfrihet kombinerades med fri registrering (vem som helst kan skapa ett användarnamn). Lärarna oroade sig främst för ansvars-, data- och informationsskyddsfrågor samt riskerna för nätmobbning. Också det att elevernas namn syntes och fritt publicerades väckte diskussion. Merparten av lärarna förhöll sig dock positivt till öppenheten och till att det inte finns gränser mellan skolorna. Att det inte finns gränser mellan skolor främjar också nätverksbildandet mellan skolor och läroanstalter.
Vad gäller eleverna dök det under pilotförsöken upp ett dokumenterat fall där eleven förhöll sig kritiskt till gränsfriheten mellan skolor. Eleven var också orolig för att hans eller hennes namn syntes utanför den egna skolan. I allmänhet ansågs gränsfriheten mellan läroanstalterna bland eleverna som någon slags självklarhet. Troligtvis inverkar bland annat att eleverna berättar att de använder flera olika slags sociala medietjänster (mediekaka) på åsikterna.
6) Fritt ibruktagande
Vem som helst kan gratis registrera sig på tjänsten men personer under 15 år behöver tillstånd av vårdnadshavare. Mer information om vårdnadshavares tillstånd och åldersgränsen (på finska) finns på sidan https://peda.net/ohjeet/kayttoehdot.
Man kan registrera sig på OmaTila-tjänsten på adressen https://peda.net/:register
ERFARENHETER I OMLOPP – idéer för utveckling av lärmiljöernaTina Heino (red.), © Utbildningsstyrelsen Guider och handböcker 2013:7 ISBN 978-952-13-5637-7 (hft.) ISBN 978-952-13-5638-4 (pdf) ISSN-L 1798-906X ISSN 1798-906X (tryckt) ISSN 1798-9078 (online), Pärm27.11.2013